 |
L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church
Forum RP de l'Eglise Aristotelicienne du jeu en ligne RR
Forum RP for the Aristotelic Church of the RK online game
 
|
| Voir le sujet précédent :: Voir le sujet suivant |
| Auteur |
Message |
Kalixtus
Cardinal
Inscrit le: 24 Fév 2013
Messages: 12867
Localisation: Roma, Palazzo Doria-Pamphilj
|
 Posté le: Dim Sep 23, 2018 12:47 am Sujet du message: [Dogma] SE - LA - Chapter 4 |
 |
|
| Citation: | 
Kapitel IV Vad som händer med själen - I vilket Aristotle fastställer själens framtid, på vilken döden och köttets förstörelse inträffar, för att förbereda sig själv idag.
Natten föll i Pélla. Man kunde höra man kunde höra mumlet från kvinnorna som bad för kungens hälsa nära det hedniska templet. Han var verkligen döende. Nicomachus, Aristotles far, var vid hans sida och försökte lugna honom och försena hans ofrånkomliga död.
Aristotle, som nu var 14 år, vandrade på stadens gator, utan att se eller höra någonting omkring honom. Vad skulle hända med honom och hans far om kungen dog? Han skulle säkerligen inte hållas för ansvarig, men vem vet vad illasinnade länder skulle föreställa sig, och vilken hämnd de kunde utkräva i detta regimskifte?
Han stannade nära Persephones tempel. Han trodde verkligen inte på dessa gudars kraft. För honom verkade de inte vara någonting annat än döda marionetter, men det fanns nästan en hemlig majestät i detta framkallande av dödens gudinna.
Han kände en hand på sin axel. Det var Epimanos.
Epimanos: "Ber du för vår kung, Aristotle?"
Aristotle: "Ber? Till vem borde jag be? Och vad skulle jag begära?"
Epimanos: "Vad du skulle vilja begära? Att han ska överleva naturligtvis! Och om du inte tror på denna gudinna, tror du då inte på en övernaturlig kraft som styr våra liv?"
Aristotle: "Att han ska överleva? Han kommer att dö, du vet det lika väl som jag. Våra böner kan inte återställa hans ungdom eller hälsa. Han har levt länge, och nu är det dags för honom att lämna oss. Nej, om jag ber så är det inte för att han ska överleva."
Epimanos: "Vad skulle du då be för?"
Aristotle: "Vad händer efter livet, Epimanos? Denna unika själ som denne man har och som skiljer oss från djuren, överlever den hans död?"
Epimanos: "Jag vet inte Aristotle. Min forskning vilar på liv, och inte på död, Jag kan berätta hur man lever väl, hur man blir lycklig, och hur man ska förstå vardagslivet, men inte vad som händer efter döden:"
Aristotle: "Du kan berätta hur man lever väl? Låt oss kontrollera det. Håller du inte med om att det är nödvändigt att handla intelligent för att förstå konsekvenserna?"
Epimanos: "Jo, naturligtvis, det hjälper dig att undvika misstag, handla fel och döma situationen på förhand. Det är viktigt att förutse resultatet."
Aristotle: "Ja, det är vad du har lärt mig när jag var yngre. Men om detta är rätt, låt oss då ta ett exempel: låt oss föreställa oss att du vill gifta dig. Håller du med om att detta är ett slutgiltigt åtagande och att du måste välja väl?"
Epimanos: "Ja! Våra lagar tillåter inte skiljsmässa, och jag tror att de som vill gifta sig kommer att avpassa sina handlingar så att det blir ett lyckligt äktenskap, annars vore det sann dårskap!"
Aristotle: "Du tror precis som jag att äktenskap förbereder en även innan man åtar sig det allvarliga åtagandet: att man försöker rätta till sina fel, att bli vänlig och god, så att allt är bättre på bröllopsdagen."
Epimanos: "Om alla följde detta råd så skulle det finnas fler lyckliga äktenskap, men jag tror att det är nödvändigt att göra så i de flesta fall."
Aristotle: "Jag är glad att vi är överens. Därför måste vi för att leva bra veta vad som händer efter döden."
Epimanos: "Oj!? Nu hänger jag inte med längre. Vad försöker du säga?"
Aristotle: "Det är enkelt: precis som äktenskap är döden en slutgiltig händelse. Vi måste förbereda oss noga. Om det finns liv efter döden, då måste livet vi lever innan döden ägnas åt att förbereda oss inför livet efter döden. På samma sätt som vi ägnar livet innan äktenskapet åt att förbereda oss för livet som gifta."
Epimanos: "Jag ser vart du vill komma. För dig är döden bara en väg till ett annat liv?"
Aristotle: "Ja, och vårt nuvarande liv måste ägnas åt att förbereda detta framtida liv."
Epimanos: "Men varför är detta framtida liv viktigare än det nuvarande? Och hur kan du vara säker på att det existerar?"
Aristotle: "Minns du vår diskussion om skillnaden mellan människor och djur?"
Epimanos: "Ja, jag minns det klart och tydligt. Du sa att skillnaden mellan de två är att människan är intelligent medans djuren aldrig söker efter nya saker."
Aristotle: "Ja, men hur söker människan det nya, för att skapa nytt både i och omkring honom?"
Epimanos: "Tja, om jag talar av egen erfarenhet så skulle jag säga att idéerna kom från mig själv och inte verkade komma från någon annan, och att jag funderade på dessa idéer."
Aristotles: "Jag har nått samma slutsats. Vad som slog mig var att idéerna inte kom från min omgivning, utan från mig. De verkade..."
Epimanos: "Immateriella, eller?"
Aristotle: "Ja, immateriella. Det var inte resultatet av en märkbar effekt, utan snarare av ett immateriellt eller andligt intryck."
Epimanos: "Jag förstår. Men vilken slutsats kan vi dra av detta? Uppenbarligen kommer dessa intryck från själen."
Aristotle: "Ja, men det skulle innebära att själen är immateriell, men det immateriella kan inte komma från det materiella. Ingenting kan ge någonting något som det inte har, eller hur?"
Epimanos: "Ja, när du säger det på det viset så verkar det stämma. Men vart vill du ta vägen med detta resonemang?"
Aristotle: "Min far är en doktor, Epimanos, och han beskriver ofta döden för mig: materia bryts ned och löses upp allt eftersom tiden går. Och se dig omkring: döden visas alltid genom förstörelse av materia."
Epimanos: "Ja, allt passerar genom denna värld, och vad våra förfäder byggde är nästan borta."
Aristotle: Men om du tar någonting som inte består av materia, försvinner det också?"
Epimanos: "För mig verkar det inte så: om det inte består av materia så kan det inte brytas ned. Det kan inte dö. På så sett så kommer tankarna från tusentals människor som Pythagoras att vara eviga och kommer fortfarande att leva om mer än tusen år."
Aristotle: "Därför så tror du inte att det immateriella dör?"
Epimanos: "Med allt det vi sagt hitintills så tror jag att det har fastställts."
Aristotle: Då kan vår själ, som är immateriell, aldrig dö. När vi dör så sönderdelas vår kropp, men vår själ finns kvar. Vårt framtida liv är detta själens liv. Det är för detta liv vi måste förbereda oss i våra kroppar."
Epimanos: "Vår döende kung kommer sålunda att leva vidare?"
Aristotle: "Ja, och det är för denna själs glädje som jag kommer att be denna kväll."
Epimanos: "Då kommer vi båda att be för den."
Och med dessa ord skildes de två vännerna åt. Epimanos återvände till Persephones tempel, och Aristotle gick mot stadsporten för att dra sig tillbaka på landsbygden. |
_________________
 |
|
| Revenir en haut de page |
|
 |
Jolieen
Inscrit le: 28 Mai 2018
Messages: 3052
|
| Posté le: Dim Sep 23, 2018 12:47 am Sujet du message: |
|
|
 Origin http://rome.lesroyaumes.com/viewtopic.php?t=3929
_________________
Cardinal-Deacon of the British Isles -Bishop In Partibus of Lamia - Prefect to the Villa of St.Loyat - Expert to the pontificial collages of Heraldry - Assessor to the Developing Churches |
|
| Revenir en haut de page |
|
|
|
|
Vous ne pouvez pas poster de nouveaux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas répondre aux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas éditer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas supprimer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas voter dans les sondages de ce forum
|
|
FAQ
Rechercher
Liste des Membres
Groupes d'utilisateurs
S'enregistrer
Profil
Se connecter pour vérifier ses messages privés
Connexion
