L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church Index du Forum L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church
Forum RP de l'Eglise Aristotelicienne du jeu en ligne RR
Forum RP for the Aristotelic Church of the RK online game
 
Lien fonctionnel : Le DogmeLien fonctionnel : Le Droit Canon
 FAQFAQ   RechercherRechercher   Liste des MembresListe des Membres   Groupes d'utilisateursGroupes d'utilisateurs   S'enregistrerS'enregistrer 
 ProfilProfil   Se connecter pour vérifier ses messages privésSe connecter pour vérifier ses messages privés   ConnexionConnexion 

[Dogma] SE - LA - Chapter 14

 
Poster un nouveau sujet   Répondre au sujet    L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church Index du Forum -> La Bibliothèque Romaine - The Roman Library - Die Römische Bibliothek - La Biblioteca Romana -> Archive of the Vatican Library
Voir le sujet précédent :: Voir le sujet suivant  
Auteur Message
Kalixtus
Cardinal
Cardinal


Inscrit le: 24 Fév 2013
Messages: 12878
Localisation: Roma, Palazzo Doria-Pamphilj

MessagePosté le: Dim Sep 23, 2018 1:21 am    Sujet du message: [Dogma] SE - LA - Chapter 14 Répondre en citant

Citation:



Kapitel XIV Den unga filosofen


Aristotle var i sitt livs skymning. Hans rykte korsade haven som omgav Hellas. Den gamle läraren tyckte altmer om att vandra på landsbygden nära Athen. En dag när han vandrade genom den västra portenlade han märke till en liten grupp av unga människor som satt i en trädgård. En av dem stod under ett träd och verkade leda diskussionen. Även om åldern hade försvagat Aristotles kropp så var hans ande och nyfikenhet fortfarande skarpa som ett lieblad. Han närmade sig gruppen och insåg att de talade om filosofi.

En ung person: "Epicurus, berätta för oss om gudarna."

Epicurus: "Vad är en gud om inte en perfekt varelse, och därför en perfekt lycklig varelse. De är perfekta, de är eviga, och därför är deras lycka evig. Dessutom, varför skulle gudarna bry sig om oss? Vi borde ignorera gudarna eftersom de inte har något intresse för våra små angelägenheter."

Aristotle: "Dumheter!"

Då vände sig alla om för att se vem som hade yttrat dessa ord. Aristotle närmade sig, undersökte en sten, och satte sig ned.

Epicurus: "Håller du inte med om vad jag sagt?"

Aristotle: "Hur skulle jag kunna göra det när det är felaktigt? Du säger att gudarna är perfekta, det kan stämma. Men tänk på vad perfektion är. Perfektion är inte bara fysiskt, det är också moraliskt. Gud måste vara perfekt moral, därför dygdig, och därför god."

Epicurus: "Men det betyder inte mycket om han är god. Han är så perfekt att han inte bryr sig om oss."

Aristotle: "Tvärtom, hans perfektion tvingar honom att bry sig om allting, annars så skulle han missa någonting, och då vore han bristfällig. Och du talar om gudarna, men det finns bara en. Hur skulle en perfekt varelse kunna existera jämte en annan? På samma gång, om han är perfekt, är han unik eftersom all perfektion främmande för honom endast skulle hugga av honom."

Epicurus: "Singularitet kan inte skapa mångfald. Om din perfekta varelse existerar så kan inget existera utöver den."

Aristotle: "Argumentet är vackert, men värdelöst eftersom vi uppenbarligen existerar och Gud bevisligen existerar. Dessutom så skulle jag säga att vår existens bevisar Guds existens. Varje effekt har en orsak. Existensen själv måste ha en orsak, och den orsaken har också en orsak... Om du vill undvika en oändlig tillbakagång är det nödvändigt att förutsätta en begynnelseorsak. Vad skulle denna orsak kunna vara annat än en perfekt varelse förutan både början och slut? Denna begynnelseorsak är källan till alla orsaker. Denna diskussion har dessutom flera orsaker."

Epicurus: "Du intresserar mig..."

Aristotle: "Du är tydligen inte så trångsynt som jag trodde. Lyssna till vårt samtals andra orsaker. Den materiella orsaken är du eftersom du är här och eftersom det var dina yttranden som orsakade diskussionen. Du är råmaterialet. Den verkande orsaken är jag eftersom det var jag som ingav dig lite visdom. Jag är konstnären. Den formella orsaken är dialektiken, som du fortfarande måste bemästra. Det är en konstnärlig teknik. Och den slutgiltiga orsaken är sanningen, som har inpräglats i din själ. Det är det avslutade arbetet."

Därefter reste Aristotle sig, och den unge filosofen fann ingenting att säga. Han dammade av sin tunika och gav sig av utan ett ord. När han hade gått en bit lyfte han sina ögon mot himmeln och sa:

Denna unga man kommer att gå långt. Hans idéer kommer förmodligen att spridas snabbt. Låt oss hoppas att andra kommer att komma för att fortsätta mitt arbete och följa detta tankesätt.

_________________
Revenir en haut de page
Voir le profil de l'utilisateur Envoyer un message privé
Jolieen



Inscrit le: 28 Mai 2018
Messages: 3052

MessagePosté le: Dim Sep 23, 2018 1:32 am    Sujet du message: Répondre en citant

Arrow Origin http://rome.lesroyaumes.com/viewtopic.php?t=6710
_________________

Cardinal-Deacon of the British Isles -Bishop In Partibus of Lamia - Prefect to the Villa of St.Loyat - Expert to the pontificial collages of Heraldry - Assessor to the Developing Churches
Revenir en haut de page
Voir le profil de l'utilisateur Envoyer un message privé
Montrer les messages depuis:   
Poster un nouveau sujet   Répondre au sujet    L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church Index du Forum -> La Bibliothèque Romaine - The Roman Library - Die Römische Bibliothek - La Biblioteca Romana -> Archive of the Vatican Library Toutes les heures sont au format GMT + 2 Heures
Page 1 sur 1

 
Sauter vers:  
Vous ne pouvez pas poster de nouveaux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas répondre aux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas éditer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas supprimer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas voter dans les sondages de ce forum


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Traduction par : phpBB-fr.com