L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church Index du Forum L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church
Forum RP de l'Eglise Aristotelicienne du jeu en ligne RR
Forum RP for the Aristotelic Church of the RK online game
 
Lien fonctionnel : Le DogmeLien fonctionnel : Le Droit Canon
 FAQFAQ   RechercherRechercher   Liste des MembresListe des Membres   Groupes d'utilisateursGroupes d'utilisateurs   S'enregistrerS'enregistrer 
 ProfilProfil   Se connecter pour vérifier ses messages privésSe connecter pour vérifier ses messages privés   ConnexionConnexion 

[Dogma] SE - Calandra

 
Poster un nouveau sujet   Répondre au sujet    L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church Index du Forum -> La Bibliothèque Romaine - The Roman Library - Die Römische Bibliothek - La Biblioteca Romana -> Archive of the Vatican Library
Voir le sujet précédent :: Voir le sujet suivant  
Auteur Message
Kalixtus
Cardinal
Cardinal


Inscrit le: 24 Fév 2013
Messages: 12871
Localisation: Roma, Palazzo Doria-Pamphilj

MessagePosté le: Dim Sep 23, 2018 2:06 am    Sujet du message: [Dogma] SE - Calandra Répondre en citant

Citation:



Sankta Calandras biografi

Hennes liv före Christos

Det sägs att det faktum att Calandra var barn i en fattig familj har haft stor inverkan på hennes liv. Kanske lärde hon sig att vara så ödmjuk och gudfruktig, tack vare familjen och omständigheterna, eller kanske fick hon dessa gåvor av Jah. Oavsett ursprunget till dessa gåvor så kan hennes undervisning i andliga ämnen spåras till hennes tidiga ungdom.

Hon gavs till Aristotles tempel för att tränas i andliga ämnen, detta eftersom det var en av de få sätt som på den tiden fanns för att ta sig ur fattigdom. Hon tjänade och undervisades ett tag av prästerna i templet. Hon sög åt sig varje droppe kunskap precis som torra kläder suger åt sig vatten. Genom att lära sig snabbt blev hon dock inte populär bland de andra studenterna, inte heller hos somliga av prästerna.

Under hennes sextonde år fick hon av templets högste präst veta att hon behövdes annorstädes på grund av sin kunskap och sin passion för den. Hon fick lite varor, för att kunna äta och beskydda sig under resan, och väganvisningar till en stad i öknen. Hon gav sig omedelbart iväg med absolut tro, utan att ana hennes överståendes onda avsikter.

Hon gav sig ut i öknen, hon sparade på maten och vattnet eftersom hon var av ödmjuk härkomst. Trots detta så tog både mat och vatten slut långt innan hon hittade staden som inte fanns där. I flera dagar vandrade hon, följandes de anvisningar hon fått av hennes gamla tempels högste präst, hennes tro vacklade inte ens för en sekund. Det var den fjortonde dagen på hennes resa, länge efter att hennes sista mat och vatten tog slut, som hon slutligen såg en stad vid horisonten.

När hon anlände bekymrade hon sig inte om hunger eller törst, hon sökte genast upp byns präst. När hon fann prästen så fick hon veta att han aldrig bett någon att skicka henne, och att han inte heller fått veta att hon var på väg, men vrede och vedergällning var långt från hennes sinne, ty hon visste att det var Jah som skickat henne, även om det var genom templets prästers avundsjuka. Det var där hon tjänade i många år innan hon anslöt sig till en grupp troende som reste omkring för att omvända världens hedniska folk.

Hennes liv med Christos

Det var hans förmåga att få djuret att komma till honom som först förundrade Calandra, hans förmåga att skingra en upprörd folkmassa med sina ord och sin vägran att bruka våld var det som beseglade hennes respekt för honom. Det var den dagen som hon och nio andra gav sina liv till honom som hans apostlar. Och som en av många började hon följa Joshua Christos.

Från stad till stad reste de, utlärandes Aristotles visdom, delandes Christos tro och passion, och badandes andra i Jahs ära och kärlek. Calandra var speciellt duktig på att läsa lärorna och inspirera andra, värma upp dem om man vill säga så, med Christos ord. Hon var känd som den som kunde se lagarnas ord, och veta dessbetydelse och tillämpning.

Miraklen som utfördes inför hennes ögon fick Calandra att tala högre och mer passionerat varje gång. Christos verkliga dåd, botandet av sjuka, bota de lama, till och med ge syn åt dem som aldrig haft det, gjorde bara spridandet ännu lättare. Sanningen och kärleken fördes till många på detta sätt.

Det var då gruppen nådde Jerusalem, en stor stad, med många människor, mycket synd och lösdriveri, och många vackra byggnader. Det var konfrontationen där som skulle förändra, inte bara hennes liv, utan så mångas liv, konsekvenserna än mer så. Hon kunde para stå och se på när centurionen besprutades av vattnet, som så många andra, Christos ord hade återigen visat sig vara sanna, och förvåning grep även henne.

Inte ens den afton då Daju lämnade dem minskade deras tro på Christos som messias, Calandra fann att hans ord om kyskhet ännu mer tilltalande eftersom hon redan levde efter det. Organisationstalet pågick långt inpå natten, hela tiden memoriserade Calandra vad de talade om, ty kunskap och dess insamlande var hennes gåva från Jah. Den efterföljande middagen med Christos dysterhet gjorde även henne dyster, ty hennes humör sattes ofta av Joshua Christos, hennes mentor och ledare.

Allting därefter skedde så snabbt att det nästan undgick hennes uppfattningsförmåga, tillfångatagandet, rättegången och domen gjorde ingenting för att minska hennes växande missnöje med händelserna. Vid korsfästelsen fann Calandra sig själv gråtande för första gången på många år, inte för Christos närstående död, utan för förlusten som mänskligheten led eftersom han inte längre kunde berätta sina sanningar.

Änglarna som kom till Christos stannade allting i världen för Calandra, till och med vinden och regnet stannade då, gråten och bifallsropen förlorades i himmelns underbara musik. Den dagen var inte ett slut, det var en början, den natten var Calandra och andra upptagna med att lära ut sanningen och döpa många.

Hennes liv efter Christos

Calandra skiljde sig från de andra efter Jerussalem, sökandes tröst i ensamhet, och fortsatte sin undervisning.. Hennes minne var henne till stor hjälp eftersom hon kunde tala om sin tid med Christos som om det hände igår. Hon reste genom många länder, genom många städer och byar, alltid spridandes sanningen, hon döpte de troende och omvände, och fann hos dem de kunnigaste, gudfruktigaste och ödmjuka och gjorde dem till präster i deras samhälle.

Hennes resor förde henne en gång tillbaka till Jerusalem, en förbannad plats i hennes sinne, men hennes väg valdes inte av hennes sinne eller avsikt, och sålunda kom hon dit. På vägen dit mötte hon en person som skulle följa henne i många år, Publia, senare döpt till Bertilde. Det var i Jerusalem som hon påmindes om romarnas styre och människans onda natur, men hennes tro avtog aldrig.

Hon ägnade många fler år åt att resa, fortsättandes sina plikter som framlagts av Christos den ödesdigra natten. Hon fick många vänner, prästvigde många präster, njöt av att se tron spridas och växa bland många länders folk. Hon fann så småningom en stad att använda som utgångspunkt på sina resor, och bosatte sig där.

Under alla dessa års arbete hade hon aldrig sett Rom, med tillkännagivandet av Titus Ascendancy som påve kom endast glädje. Men en dag kom det ett brev, hon kallades genom Betrtildes arbete, och sålunda förberedde de båda sig, trots ålder och sjukdomar, inför vad som skulle vara deras sista resa tillsammans.

Vid Bertildes död i en stad strax söder om Rom i Italien kände Calandra sitt första tvivel, men det försvann snart och hennes uppgift stod klar när hon såg en rosenbuske växa upp på graven över en natt. Hon fortsatte till Rom och lade fram sin sak i kammaren, därefter gav hon sig av eftersom hon inte hade någonting att göra med grundandet av någon order. På sin hemresa kunde hon bara hoppas att hon sagt sanningen och att Jah skulle skapa vad han skulle skapa.

Ett brev anlände efter att rådet hade nått sitt beslut, ingen kommer någonsin att med säkerhet känna till innehållet i det brevet, men det officiella formandet av en biskoplig vakt efter den då helgonförklarade Martyr Kyrene och undervisningens Bertilde inträffade. Calandra visste att hennes väns minne tjänades väl.

Hennes jordiska bortgång

Då åldern redan gjort anspråk på Calandra började hennes kropp svika henne, men aldrig hennes sinne. När sjukdom till och med började angripa hennes ben och fick dem att bli sköra och lättbrutna fortsattehon sin undervisning och vägledning, om än från sin säng. Rollerna hade blivit ombytta, hennes resors dagar var över, och sålunda sökte andra upp Calandra i hennes hus, de som sökte kunskap och visdom, somliga ännu ej troende.

det var under denna tid som Calandra började skriva ned sina olika arbeten, idéer och minnen så att många skulle kunna känna till dem efter hennes bortgång. så vis som hon var så visste hon att idéer aldrig slutar utvecklas och formas, och att ens egna tankar kan byggas på av andra. Så vad som var anförtrott åt minnet började anförtros åt pergament och djurskinn.

Dagen hon gick bort började som alla andra dagar, solen steg på himlen, vinden blåste, inga speciella väderleksförhållanden eller mirakel markerade hennes bortgång. Det var hennes skötare, som tog hand om hennes fält och gjorde hennes mat, som fann henne död när han kom för att ge henne hennes frukost. Hennes korngröt lämnades vid sängkanten medans han letade efter livstecken, men det fanns inga att upptäcka, hon hade slutat andas, hennes hjärta hade slutat att slå, hon hade passerat slöjan och vilade nu i paradiset.

Hennes begravning var ödmjuk, en enkel begravning i hennes trädgård, men alla stadens invånare och de som kommit för att söka hennes visdom eller kunskap närvarade. Hon sörjdes inte, snarare firades hennes liv, minnena av henne delades, och hennes hem behandlades med yttersta respekt. Hennes skrifter samlades ihop av studenter och besökare och sändes till Rom där många vilar än idag.

Reliker

Clandras kvarlevor har förlorats i tiden.
Det finns ett flertal dokument som bär hennes namn som ursprunglig skapare.

Skyddshelgon åt

I högre grad: Lärare och elever, resande
I lägre grad: Missionärer

_________________
Revenir en haut de page
Voir le profil de l'utilisateur Envoyer un message privé
Jolieen



Inscrit le: 28 Mai 2018
Messages: 3052

MessagePosté le: Dim Sep 23, 2018 2:08 am    Sujet du message: Répondre en citant

Arrow Origin http://rome.lesroyaumes.com/viewtopic.php?t=8574
_________________

Cardinal-Deacon of the British Isles -Bishop In Partibus of Lamia - Prefect to the Villa of St.Loyat - Expert to the pontificial collages of Heraldry - Assessor to the Developing Churches
Revenir en haut de page
Voir le profil de l'utilisateur Envoyer un message privé
Montrer les messages depuis:   
Poster un nouveau sujet   Répondre au sujet    L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church Index du Forum -> La Bibliothèque Romaine - The Roman Library - Die Römische Bibliothek - La Biblioteca Romana -> Archive of the Vatican Library Toutes les heures sont au format GMT + 2 Heures
Page 1 sur 1

 
Sauter vers:  
Vous ne pouvez pas poster de nouveaux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas répondre aux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas éditer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas supprimer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas voter dans les sondages de ce forum


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Traduction par : phpBB-fr.com