 |
L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church
Forum RP de l'Eglise Aristotelicienne du jeu en ligne RR
Forum RP for the Aristotelic Church of the RK online game
 
|
| Voir le sujet précédent :: Voir le sujet suivant |
| Auteur |
Message |
Kalixtus
Cardinal
Inscrit le: 24 Fév 2013
Messages: 12855
Localisation: Roma, Palazzo Doria-Pamphilj
|
 Posté le: Dim Sep 23, 2018 2:08 am Sujet du message: [Dogma] SE - Marie Madeleine |
 |
|
| Citation: | 
MARIE-MADELEINE från SAINTE BAUMES liv (1266 - ?)
1. Marie-Madeleines ungdom
Marie-Madeleine föddes den sjätte juni år 1266 i Saint Maximin i Provence i ett nunnekloster utanför staden. Hennes mor, syster Marie-Thérèse, tog hand om nunnornas beställningar och matleveranser.
Marie-Madeleines födsel väckte många frågor kring hennes moders kyskhetslöfte, flera undersökningar vidtogs, men man kunde inte finna något bevis på skuld.
Syster Marie-Thérèse försäkrade att hon inte hade fysisk kontakt med bagaren, som var den enda misstänkta eftersom han var den som levererade klostrets varor: Systern frigavs på grund av brist på bevis, men tvivlet levde vidare.
Fallet avslutades och man beslutade att syster Marie-Thérèse skulle uppfostra sin dotter i hemlighet.
Sålunda ägde Marie-Madeleines utbildning rum i det lilla kök och det lilla kontor där hennes moder arbetade.
Under sina första femton år lärde hon sig om mathantering, dess användning och dess rättvisa fördelning bland systrarna.
Marie-Madeleine kunde oräkneliga recept, hon visste allt från hur man gör olivsallad till hur man gör fikonpaj och därefter getstuvning, och hon utförde mirakel när hon tog hand om deras konton: Hon hanterade talen med en sådan lätthet att hennes mor i hemlighet gav henne ansvaret för att ta hand om systrarnas konton.
2. Marie-Madeleines exil
På hennes femtonde födelsedag så fattade klostrets invånare sitt beslut om Marie Madeleines framtid. Hon kunde inte bli en av deras systrar på grund av den länge dolda avundsjukan mot Marie-Thérèse. Avundsjukan var så stor att systrarna aldrig skulle kunnat acceptera det: Varför skulle hon få avla barn när inte de fick det?
Sålunda beslutade man sig för att förvisa den stackars flickan från klostret. Hon kunde inte föreställa sig att det fanns så mycket hat mot henne. Systrarna ansåg att hon vid 15 års ålder, med de kunskaper hon hade, skulle kunna överleva situationen.
En månlös natt under sommaren år 1281 drevs Marie-Madeleine ut ur klostret av två systrar. Hon tvingades svära en ed om att aldrig berätta varifrån hon kom och att aldrig återvända till klostret om hon inte ville bli offentligt förödmjukad. De två systrarna förde henne på en åsnas rygg till Saint Baumes berg och lämnade henne där med bara åsnan och lite proviant varpå de utan ett ord återvände till klostret.
Marie-Madeleine första natt ensam i Saint-Baumes bergs skugga far lång och bitter. Följande dag tog hon sig över berget och gick norrut. Det var den enda rikting i vilken hon kunde färdas utan svårigheter.
Efter några dagars vandring anlände hon till den lilla staden Correns. Hon talade med några av stadens invånare i värdshuset, de berättade att Correns herre letade efter en kock. Sålunda begav hon sig till slottet Gibron där hon utan svårigheter fick kontrollen över köket: Hon behövde bara ett par minuter att göra en sallad som livade upp hans nåds smaklökar, det rådde ingen tvekan om vem han skulle anställa.
3. Marie-Madeleines framgång
Hennes ålder hade kunnat vara ett handikapp, men hon kunde anpassa sig själv och blev en viktig person på slottet med hjälp av den matlagningstalang hon fått av sin mor. De sagolika rätterna hon lagade åt sin herre och hans följe gjorde henne mycket populär och nyfikna människor kom varje dag för att smaka på vad Marie-Madeleine lagade.
Hennes herre var glad över att se en sådan folksamling komma och besöka hans slott, men han oroade sig för hur mycket det skulle kosta att tillfredsställa deras hunger. Därför bad hans nåd Marie-Madeleine att skapa en liten paj som skulle vara både billig och god, en paj som skulle bli känd över hela världen så att hans nåd kunde sälja den och tjäna en rejäl hacka.
Eftersom Marie-Madeleine var en matlagningsexpert så tog det henne inte särskilt lång tid att hitta en lösning. Pajen hon skapade var lätt att göra och ekonomisk, men med en underbar smak. Den var formad som en gyllenfärgad snäcka. Pajen blev snart mycket populär och hans nåd gav den namnet «Madeleine» för att ära sin tjänsteflicka.
4. Marie-Madeleines besvikelse
Allt fler människor kom till Correns för att upptäcka Saint-Baumes Madeleine. Marie-Madeleine lämnade inte köket eftersom hon behövde laga Madeleinepajer, och trots alla pojkar och flickor som hjälpte henne fick hon föga vila: Slottets kock var inte längre någon hemlighet eftersom hennes framgång var vida känd. Men behovet av Marie-Madeleine och hennes önskan att tillfredsställa andra bringade henne ingen lycka. Eftersom hon var den enda som lyckades baka pajen och eftersom hon var beroende av sin herres bredvillighet så stannade hon i Gibrons kök i trettio år.
Under denna tid kunde hon aldrig gå ut, hon fick aldrig nöjet att träffa en enda beundrare av Madeleinepajer utöver värden som kontrollerade kvalitén på hennes arbete, hon kunde aldrig återvända till Saint Maximins kloster för att bevisa för systrarna att hon klarade sig bra, hon träffade aldrig sin mor igen...
Hon bad både till Den Högste och till Aristotle, men bönerna besvarades inte under dessa trettio långa år. Alla kunde hennes namn, men ingen hade sett henne, och de som hade sett hennes ansikte när hon anlände till Correns kunde inte minnas hur hennes ansikte såg ut, så lång tid hade gått sedan hon anställdes i klart dagsljus. Rykten om henne började gå i omlopp, somliga trodde att Marie-Madeleine aldrig hade existerat och att Herren av Correns var en häxa som förhäxade besökarna med sina förgiftade pajer. Det var detta rykte som slutligen bröt Marie-Madeleines isolering. Hennes frånvaro började kosta hennes herre hans rykte, försäljningen av Madeleinepajer började avta: Alla ville se vem som bakade dem. Uppmärksamheten riktades bara mot henne, och inte längre hennes pajer eller herre. Då gav Herren av Correns slutligen efter för trycket och anordnade en presentation.
5. Marie-Madeleines flykt
Den 12:e december år 1311 fylldes slottet Gibrons trädgård av alla de som kom för att närvara vid presentationen av Marie-Madeleine. Marie-Madeleine hade svårt att överkomma skräcken inför sitt möte med sina beundrare, hon behövde be hela natten för att samla tillräckligt mycket styrka för att möta folksamlingen. Hennes herre hade sett hennes oro och posterade vakter utanför köket för att förhindra att hon smet iväg från presentationen. Tveklöst borde han ha låtit henne slippa komma, för nästa dag när hon såg publiken under presentationen överväldigades hon av förfäran: Alla var sjukligt feta! Unga och gamla, män och kvinnor, rika och fattiga, alla hade en deformerad och fet kropp.
Marie-Madeleine förstod plötsligt att detta fenomen hade orsakats av hennes egna Madeleinepajer, glatt gjorda med ett högfetthaltigt smör. Men det var försent att åtgärda det nu: Dessa personer hade ätit för mycket! Hon blev medveten om situationen och lyckades fly från Correns med den fart hon kunde uppbåda och med sina magar fyllda av pajer, gav hennes förföljare upp jakten och talade aldrig mer om Marie-Madeleine.
6. Tyska orderns efterforskningar om Marie-Madeleine
Omkring femtio år senare hörde medlemmar i Tyska ordern talas om denna historia och beslöt sig för att undersöka den närmare. Efter att ha öppnat en undersökning, frågat ut Correns invånare och undersökt slottet Gidrons arkiv, så kom de fram till slutsatsen att den försvunna personen borde beaktas som ett exempel på en Aristotelier. Trots att hon övergavs av systrarna i slottet där hon föddes så klarade hon av att bli känd i hela riket. Inspärrad i sitt kök gjorde hon, i trettio långa år, sitt yttersta för att förse sina beundrare med Madeleinepajer genom det yttersta offret. Hon genomlevde sitt liv för att bringa lycka.
Hon bevisade sin vänskap och självuppoffring genom att hänge sig åt att förbereda sina berömda pajer; bevarande genom att finna medlen att försörja sig på, måttfullhet genom att acceptera sina villkor och lyda sin herre, rättvisa genom att göra så många Madeleinepajer som möjligt för att alla skulle få några, gottfinnande genom att göra vad hon tyckte om (dvs. att baka) och övertygelse genom tron att hennes handling skulle göra världen bättre, och hela denna tid syndade Madeleinepajernas beundrare genom överskridande!
Herren av Correns först av alla: Självisk man eftersom han endast tänkte på sin egen rikedom och en avundsjuk person eftersom han lade beslag på Marie-Madeleines förtjänster. Men beundrarna var inte oskyldiga de heller: Själviska eftersom de bara tänkte på Madeleinepajer och inte på Marie-Madeleine, giriga eftersom de fyllde sig själva med dessa pajer och lustans anhängare eftersom de missbrukade köttets njutning.
Bestraffningarna var i sin helhet: Herren av Correns förlorade sin enda inkomstskälla och prestige och de som missbrukade Madeleinepajerna fyldes med samvetskval och saknad. Den stackars Marie-Madeleine som sett de ödesdigra konsekvenserna av missbruket av hennes skapelse hade reagerat logiskt och sprungit sin väg den dagen. Men hon gav sig inte av utan att lämna någonting bakom sig: det är nödvändigt att veta att hon hade lyckats med att matematiskt teoretisera den teknik hon använde för att förbereda degen till Madeleinepajerna: v = (Im (f *) df / dx) / |f ¦ ². På den tiden hade många snickare i alla kungadömena graverat formeln på åror, ingen vet varför det var nödvändigt att gravera den på åror, men trots detta så är så fallet. När Marie-Madeleine sprang iväg från slottet Gibron försvann dessa åror och formeln glömdes av alla! Ungefär trettio år senare bevittnade somliga ett underligt fenomen: Ett par åror dök (slumpmässigt) upp i huset under natten, och formeln var ingraverad på dem. Endast Aristotle kan ha tillräckligt mycket logik för att begripa och förstå detta fenomen, önskar Herren att Madeleinepajerna kommer tillbaka för att än en gång pröva människorna?
7. Marie-Madeleines grotta
En expedition skickades ut den 24:e april år 1362 för att ta reda på var Marie-Madeleine hade gömt sig. Saint-Baule berget finkammades, och efter flera månaders misslyckat sökande snubblade expeditionen över en isolerad grotta på en diskret brant. I grottan hittade man ett skelett.
De undersökte det en lång stund och lyckades slutligen avgöra att det var en kvinna. Därefter lyckades de, genom att undersöka grottan ytterligare, hitta spår efter ett kök med en kakform som såg ut som en snäcka, identisk med dem som bevarades i Marie-Madeleine avdelningen på Correns museum, samman med en åra med Marie-Madeleines otolkade formel.
Det var en uppenbar slutsats som enkelt och enhälligt drogs. De hade funnit Marie-Madeleines kropp!
Det kommer snart att ha gått ett århundrade sedan årorna återfanns, de bästa matematikerna försöker fortfarande att dechiffrera denna formel. |
_________________
 |
|
| Revenir en haut de page |
|
 |
Jolieen
Inscrit le: 28 Mai 2018
Messages: 3052
|
| Posté le: Dim Sep 23, 2018 2:10 am Sujet du message: |
|
|
 Origin http://rome.lesroyaumes.com/viewtopic.php?p=47782
_________________
Cardinal-Deacon of the British Isles -Bishop In Partibus of Lamia - Prefect to the Villa of St.Loyat - Expert to the pontificial collages of Heraldry - Assessor to the Developing Churches |
|
| Revenir en haut de page |
|
|
|
|
Vous ne pouvez pas poster de nouveaux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas répondre aux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas éditer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas supprimer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas voter dans les sondages de ce forum
|
|
FAQ
Rechercher
Liste des Membres
Groupes d'utilisateurs
S'enregistrer
Profil
Se connecter pour vérifier ses messages privés
Connexion
