 |
L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church
Forum RP de l'Eglise Aristotelicienne du jeu en ligne RR
Forum RP for the Aristotelic Church of the RK online game
 
|
| Voir le sujet précédent :: Voir le sujet suivant |
| Auteur |
Message |
Sainte Wilgeforte
Inscrit le: 17 Juil 2009
Messages: 6071
|
 Posté le: Mer Mar 31, 2010 4:06 pm Sujet du message: [SU] Dygdernas bok - Skapelsen |
 |
|
Dygdernas bok
Skapelsen
_________________
Dernière édition par Sainte Wilgeforte le Mer Mar 31, 2010 4:09 pm; édité 1 fois |
|
| Revenir en haut de page |
|
 |
Sainte Wilgeforte
Inscrit le: 17 Juil 2009
Messages: 6071
|
| Posté le: Mer Mar 31, 2010 4:06 pm Sujet du message: |
|
|
| Citation: |
Skapelsens bok
Kapitel I - « Universum »
1 I begynnelsen fanns endast Gud.
2 Det fanns ingen materia, ingen energi, ingen rörelse. Det fanns inte ens vakuum, det som skiljer världen från stjärnorna, ty även vakuum är någonting. Intet. Det fanns inte ens frånvaro av någonting, ty man är medveten om någontings existens när man säger att någonting saknas. Intighet är när inte ens tanken på existensens är möjlig. Utöver Gud.
3 Men Gud är högre än allt, även ingenting. Han har varken början eller slut. Sålunda är han Den Oändlige och Den Evige. Han är perfektion, över vilken ingenting kan ta kontroll, mot vilken ingenting kan handla, och ingenting kan ingripa. Det är, för Honom, inte mer än en enkel tanke för att någonting ska övergå från Intighet till Existens, och en annan enkel tanke för att Existens ska övergå till Intighet. Sålunda är allt möjligt för Honom och sålunda är allt skyldigt Honom sin existens.
4 Gud är råmaterialet från vilket allting är skapat. Materia, energi, rörelse och tiden själv består av Honom. Allt som existerar och Intighet tillhörde Honom från början. Han är också alltings Skapare. Det är Han som skapar allt som existerar och ger det dess form och innehåll. Slutligen så är Han Den Högste eftersom Han är orsaken till alltings existens, även ingenting.
5 Gud vet allt, ty självaste kunskapen tillhör Honom, är skapad av Honom och finner sin orsak i Honom. Man måste sålunda säga att Han är allvetande. Dessutom finns Han överallt eftersom man alltid befinner sig i Honom. Sålunda är Gud kvalificerad som Den Allvetande. Sist av allt, Han kan handla överallt, ty då Han är överallt och vet allt så finns det ingenting och ingen frånvaro av någonting som kan hindra Hans handlingar.
6 Gud tänkte och en liten punkt uppstod. Genom skapandet av denna enda lilla punkt så först skapade och därefter upplöste Han Intet. Framdeles skulle Han bilda existens och vakuum, men inget mer av ingenting. Gud bestämde sig för att ge denna lilla punkt namnet "Universum" och skapade oräkneliga stjärnor, som befolkade vakuumet, inuti det. Sedan dess har de aldrig slutat gnistra inifrån det gudomliga firmamentet.
7 Därefter skapade Gud de två rörelserna: tunga saker skulle falla och lätta saker skulle stiga. Han skapade också de fyra elementen. Tyngst var jord. Därefter kom vatten, luft och eld. Han lade ut dem i hierarkisk ordning efter deras tyngd. Sålunda var jorden i centrum. Jorden täcktes av vatten, som täcktes av luft. Överst låg det lättaste av elementen, eld, som täckte allt.
8 Detta klot av materia gav Gud namnet "Världen". För att rörelserna skulle kunna äga rum så ändrade Gud på elementens hierarkiska ordning. Han placerade eld i jordens centrum och vatten i himmeln, över luften. Elementen rörde sig omväxlande mellan ordning och oordning, systematisk ändrande oordning till ordning. Gud njöt av att se hur Hans skapelse drevs att stämma överens med sitt elements hierarkiska plats.
Spyosu
|
_________________
|
|
| Revenir en haut de page |
|
|
Sainte Wilgeforte
Inscrit le: 17 Juil 2009
Messages: 6071
|
| Posté le: Mer Mar 31, 2010 4:07 pm Sujet du message: |
|
|
| Citation: |
Skapelsens bok
Kapitel II - « Livet »
1 Gud är perfekt, men Hans skapelse var ofullständig. Han var medveten om sig själv, men Hans skapelse tänkte inte. Han valde vad han gjorde, men hans skapelse annpassade sig endast efter omständigheterna. Han kunde skapa, men Hans skapelse gjorde endast vad som behövdes för att överleva. Han ville älska sin skapelse och bli älskad i gengäld, men hans skapelse var oförmögen att älska.
2 Då förenade Gud all den kärlek Han hade i sig. Av denna kärlek skapade han själen, som varken kunde ses, röras, kännas, smakas eller höras då den skilde sig från materian. Själen innehöll intelligens, bestående av förnuftet och känslor. Där lade Gud mer av sig själv: förmågan att välja och känna. Gud band samman materian och själen så att den senare kunde existera i harmoni med världen. Han kallade detta för "Liv".
3 Men livet var ofullständigt. Trots att det hade skapat av Gud och Hans beståndsdelar så var det inte riktigt som Honom. Dess förmåga att välja var ofullständig då dess kunskap och förmåga inte var obegränsade. Dess förmåga att känna var stympad då det var gjort av materia, neutral och opersonlig. Men Gud ville älska livet och ville att livet skulle älska Honom i gengäld.
4 För att Gud och livet skulle kunna älska varandra var det nödvändigt att det senare strävade efter att nå den gudomliga perfektionen. Eftersom livet inte kunde motsvara denna perfektion så skapade Den Högste den tredje rörelsen: de högre tingen skulle gå mot Gud. Sålunda blev materian som livet var gjort av besatt av världen då det var ett lägre ting. Men livet var också gjort av själen, som var ett högre ting, den skulle försöka nå den gudomliga perfektionen.
5 I världen tog livet oräkneliga former, från det minsta till det största. Växterna fyllde sig själva med stjärnornas ljus och täckte sålunda världen med ett grönt lager. Djuren strövade eller flaxade mellan dessa växter. Medans Gud tycktes orörlig så tycktes livet röra sig oupphörligen. Som evig så hade Gud inte samma oändliga behov av rörelse som livet som oupphörligen måste vara i rörelse. Han tycktes sålunda orörlig. Men det var denna oupphörliga rörelse som Gud föredrog att studera i sin skapelse.
6 Men Gud hade inte tänkt sig livets rörelse som en oändlig kraft och därför var det nödvändigt att djuren åt av växterna, och att rovdjuren förtärde bytet, och att djurkadaverna ruttnade bort för att nära växterna. Sålunda formade döden en nödvändig del i livet. För att döden inte skulle förinta Hans varelser delade Gud in alla varelser i två kompletterande typer, dessa kallade han maskulina och feminina. Båda var lika och skulle söka upp varandra och förenas för att därigenom föreviga livet.
7 Av livet skapade Gud tiden, när döden avlöser livet så avlöser livet döden, och avkomman följer sina föräldrar. På samma sätt anslöt sig vatten till himmeln för att falla ned på jorden för att förse floderna med vatten, och eld lämnade vulkanerna för att förse jorden med mer jord, som samlades för att nära elden i sin kärna. Hela världen var försatt i livets ständiga rörelse, i jämförelse med vilken Gud tycktes orörlig, undflyende tidens tand.
Spyosu
|
_________________
|
|
| Revenir en haut de page |
|
|
Sainte Wilgeforte
Inscrit le: 17 Juil 2009
Messages: 6071
|
| Posté le: Mer Mar 31, 2010 4:07 pm Sujet du message: |
|
|
| Citation: |
Skapelsens bok
Kapitel III - « Varelserna »
1 En grupp varelser, endast en liten del av livet, bestämde sig för att resa världen runt för att upptäcka andra arter, växter såväl som djur. De samlade sina tillhörigheter och reste världen runt, drivna av den kunskapstörst som fått dem att fatta detta beslut.
2 På detta sätt undersökte de världen. De besteg gröna kullar och gigantiska berg. De korsade raviner, drack från floder och vilade på ängar. De provade allt som livet hade att erbjuda i skönhet och lindring. De smakade honung och frukt. De berusades av blommornas lukt. De beundrade norrsken och regnbågar.
3 I sin ändlösa perfektion hade Gud gjort livet till ett under, ett nöje för dem som kunde smaka det. Men alla varelser kunde inte uppskatta dessa gåvor till dess sanna värde. Den lilla gruppen förvånades varje gång den stötte på en ny art. Varje grupp var utrustad med en talang som gjorde dem unika. Sålunda kunde den lilla gruppen beundra hur Gud hade utrustat livet med en ändlös variation av rikedomar. Varje ny art de upptäckte gav dem anledning att återigen beundra hela skapelsens kännetecken.
4 De såg kor, fridfult betande av gräset, som gav mjölk åt sina ungar. De gick förbi en äng som var täckt med vete, böljande i den lätta brisen, och får, mjuka och vita, som fridfult tittade på dem. De hörde fåglars glada sånger och observerade dem när de flög i himmeln under de gräddvita molnen där solen upplyste den blåa himmeln.
5 De stannade för att smaka olika grönsaker, alla med olika form, lukt och smak. Under sina måltider kunde de höra galopperande hästar vars manar flög i vinden. Vid en sjö fann de fisk som lekte och jagade varandra genom vattnet. Nära stranden hade en skog med gigantiska ekar slagit rot. Ekarnas utsträckta grenar var som en gigantisk kupol av gröna blad.
6 De kom till majsfält vars majskolvar var upplysta av solen. Där fanns också grisar som bökade efter föda. Men alla dessa varelser förvånade inte gruppen endast genom deras variation, utan även genom en mer oroväckande gemensam aspekt.
7 Alla varelser trodde att de själva var den art Gud föredrog. Alla framhöll de sin egen talang som beviset på att de var Hans gunstlingar. Kon prisade sina många avkomlingar, fåren sin ull, fåglarna sina vingar, hästarna sin snabbhet, fiskarna att de ägde haven, världens största område, ekarna sin oslagbara livslängd, majsen, frukten och grönsakerna sina varierande smaker och lukter, grisarna sin förmåga...
Spyosu
|
_________________
|
|
| Revenir en haut de page |
|
|
Sainte Wilgeforte
Inscrit le: 17 Juil 2009
Messages: 6071
|
| Posté le: Mer Mar 31, 2010 4:07 pm Sujet du message: |
|
|
| Citation: |
Skapelsens bok
Kapitel IV - « Tvivel »
1 Den lilla gruppen beslöt sig för att stanna ett slag. De slog sig ned på en grön kulle där det växte vackra blommor till vilka bina kom för att samla nektar. En lätt bris svepte förbi och fick gräset att gå i vågor. Fåglarna sjöng. Stjärnorna framträdde och lyste upp varelserna när de lade sina ägodelar brevid sig och satte sig ned i en cirkel. De var alla dystra, ty alla grubblade de på samma fråga.
2 Var och en av de arter de träffat var utrustad med en speciell talang. Korna, varelser som fridfullt betade av gräset, hade en stor familj. Fåren hade mjuk, fyllig ull. Fåglarnas vingar användes för att flygande korsa världen. Hästarna, ädla och impulsiva djur, galopperande med blixtens hastighet. Fiskarna var de gigantiska oceanernas herrar. Grisarna var kraftfulla och vilda.
3 Till och med växterna var utrustade med egna talanger. Ekarna hade så långa liv att endast deras storlek kunde mäta sig med livslängden. Vetet förökade sig med en våldsam hastighet och täckte stora områden. Majsen hade sina kolvar, fullproppade med liv. Frukterna hade en ljuvlig, söt smak och grönsakerna hade sina aptitretande dofter. Den lilla gruppen av varelser frågade sig själva varför deras egen art inte hade någon speciell talang.
4 Förvisso hade varelserna i den lilla gruppen händer, men deras styrka var inte lika stor som grisens. Förvisso hade de ben, men dessa bar dem inte lika långt som fåglarna eller lika snabbt som hästarna. Förvisso kunde de avla barn, men de var inte lika fruktbara som korna eller vetet. Förvisso var somliga skäggiga, men det var en klen tröst vid sidan av fårens fylliga ull.
5 Förvisso var de fyllda av liv och hälsa, men inte i lika hög grad som majsen, frukten och grönsakerna. Och de vågade inte jämföra sig med ekarnas livslängd och höjd. Alla dessa varelser, djur och växter, hade goda skäl till att påstå att de var Guds gunstlingar. Deras talanger var begränsade till deras egen art. Då upptäckte den lilla gruppen en talang som endast deras art hade.
6 Deras art gick på två ben. Men vilket övertag gav det dem? "Inget", svarade alla i den lilla gruppen. Deras händer användes till att skapa verktyg, men vad gjorde detta för att kompensera för deras brist på klor och andra kroppsliga anpassningar? Deras magar var så svaga att de behövde tillaga kött för att kunna äta det. Och deras mörkerseende var inte särskilt bra jämfört med kattens eller ugglans, så de behövde lysa upp mörkret för att se. Deras päls var inte särskilt tjock vilket tvingade dem att söka skydd från regn, snö, hagel och starka vindar.
7 Vid denna katastrofala upptäckt brast den lilla gruppen av varelser ut i gråt. De var övertygade om att Gud avskydde deras art, att Han föraktade dem, att de var Hans skapelses drägg. En tung tystnad lade sig, alla betraktade de mångfalden, var och en sökte i de andras ögon efter svaret på sina frågor. Men blickarna gav inga svar, de var endast fulla av tårar.
8 Men en av dem hade hållit sig borta från gruppen. Han tittade mot stjärnorna. Alla de andra i gruppen struntade i honom, de såg honom som klenmodig. Han sade ofta "Lycklig är den som är ringa i själen..." men han kunde inte säga någonting till dettas motsvarighet. Han var den ende av dem i gruppen som undrade vad Gud önskade istället för att beklaga sig över sitt öde. Denna människa kallades Oane.
Spyosu
|
_________________
|
|
| Revenir en haut de page |
|
|
Sainte Wilgeforte
Inscrit le: 17 Juil 2009
Messages: 6071
|
| Posté le: Mer Mar 31, 2010 4:07 pm Sujet du message: |
|
|
| Citation: |
Skapelsens bok
Kapitel V - « Mötet »
1 Gud betraktade den lilla gruppen av varelser som grät. De kände sig övergivna av Honom eftersom de inte hade någon unik talang. De hade till och med börjat tro att Han hatade dem, trots att Han älskade varje del av sin skapelse med en perfekt kärlek. De var en del av Honom, och att hata dem vore att hata en del av sig själv. Han hade skapat universum, världen och livet för att kunna älska dem, och det gjorde Han.
2 Tack vare denna kärlek hade Han utrustat alla varelser med talanger så att de skulle finna sin egen plats i Hans skapelse. Men denna storslagna gåva förblev osynlig för den lilla gruppen av varelser. Dessa människor, som gruppen bestod av, hemsöktes av tvivel och förblev blinda för Hans kärlek. Deras tårar var uppriktiga, men orättvisa. De bad endast om att älskas av Honom, de kunde inte se att Han redan älskade dem.
3 De andra varelserna var redan medvetna om sina gåvor, men hade inte förstått anledningen till dem. De trodde alla att de var de enda som belönats på detta sätt. Några trodde att endast styrka och makt var gåvor från Gud. Andra begick samma misstag med snabbhet, fruktbarhet, livslängd, ull, flygförmåga, eller det område som de hade fått sig tilldelat av Honom. Sålunda såg de sig som de enda som var gynnade av Honom och ansåg att de var dem Han föredrog.
4 Men denna människa som kallades Oane bar i sig fröet till den talang som Gud hade gett mänskligheten. Gradvis fick han medvetande om att varje del av skapelsen älskades av Gud, men han visste ännu inte varför. Han tillbringade sin tid med att titta på stjärnorna i hopp om att finna Den Högste, men han kände inte till Guds allestädesnärvaro.
5 Då beslutade Gud att det var dags att ge de varelser som kunde förstå kärlek, den enda sanna anledningen med livet, deras sanna plats i skapelsen. Han ansåg att varelserna måste bevisa kärleken de hyste för Honom. I detta syfte beslöt Han sig för att samla alla världens varelser på ett enda ställe och fråga dem vad liv är. Vad han skulle göra med dem skulle bero på deras svar.
6 Med en enda tanke kallade Gud alla varelser i hela världen till det gudomliga mötet. Utan dröjsmål påbörjade alla omedelbart färden till en gigantisk slätt på en grön kontinent. Det var där hela världen skulle samlas för att höra den gudomliga frågan. Det var där som universums öde skulle avgöras.
7 Det tog flera år att samla så många varelser. Alla överlevde inte den långa resan, men ingen övervägde att vända om. Gud hade ingett dem ett okuvligt begär att komma till skapelsens stora möte. De korsade de djupaste haven och högsta bergen, glaciärer, öknar och mängder av andra otillgängliga platser. De fortsatte att leva, dö, äta och fortplanta sig, men allt detta medans de oavbrutet fortsatte färden.
8 Och så kom slutligen den avgörande dagen då hela skapelsen samlades.
Spyosu
|
_________________
|
|
| Revenir en haut de page |
|
|
Sainte Wilgeforte
Inscrit le: 17 Juil 2009
Messages: 6071
|
| Posté le: Mer Mar 31, 2010 4:07 pm Sujet du message: |
|
|
| Citation: |
Skapelsens bok
Kapitel VI - « Frågan »
1 Det var den största samling som någonsin ägt rum.
2 De var flera miljarder varelser som samlades på samma vidsträckta slätt. De samlades utan minsta fientlighet. Vargarna väntade intill fåren, hundarna intill katterna, örnarna intill mössen och lejonen intill gazellerna. Till och med växterna var representerade. Sålunda bildade ekar, barrträd, popplar, olivträd, äppelträd, dadelpalmer och andra träd den största skog som någonsin skådats. Blommor, grönsaker, frukt, vete och majs fanns det också. Den vidsträckta slätten var en fristad för hela livet, ty alla väntade tålmodigt på att Gud skulle komma till dem.
3 Då mullrade åskan, molnen skingrades, och ett mjukt ljus från rymden lyste upp himmeln. En djup tystnad föll över de församlade varelserna. Då hördes en gudomlig röst, genomträngande, men mjuk och fridfull. Rösten sa: "Lyssna till Mig, ni som Jag skapade, ty Jag är er Gud. Utan Mig så skulle ni inte existera, och Mig är ni skyldiga trohet."
4 Gud fortsatte: "Flera av er har sagt er vara dem som Jag föredrar, men aldrig har Jag hitintills givit Min gunst till någon av er framför någon annan. Den tid då Jag ska ändra på detta närmar sig. Den tid då Jag ska välja mellan Mina varelser närmar sig. Den tid då Jag ska göra en av era arter till "Mina barn" närmar sig. För att kunna göra detta val så kommer jag att ställa en fråga."
5 Gud frågade dem: "Ni lever tack vare Mig, ty Jag är er skapare. Ni ger näring åt er själva, ni fortplantar er, ni uppfostrar er avkomma. Men ni vet inte varför ni lever. Vilket syfte anser ni att Jag hade med att skapa livet?"
6 De flesta av varelserna kunde inte svara. De tittade på varandra och hoppades att någon annan i deras grupp visste svaret på denna underliga fråga. Man kunde skåda en glad, men svarslös fisk. En häst skrapade med sin sko i marken. En ek böjde sig och sökte efter svaret i sina rötter. Till och med en duva kliade sig fundersamt i huvudet.
7 Men en av varelserna steg fram. Den tycktes säker på sig själv och sitt svar. Alla de andra arterna banade väg åt den och snart så stod den i ett tomt utrymme. Den lyfte sin blick mot Gud och svarade: "Du utrustade djuren med behovet att nära sig själva. Du gjorde det möjligt för starka att förtära de svaga. Utan tvekan så gjorde Du detta för att försäkra Dig om de starkas herravälde över de svaga!"
8 Därefter fortsatte den: "Som den siste av min art är jag beviset. Endast den starkaste av de mina överlevde! Om Du gör mig till "Ditt barn" så kommer jag att kunna visa Dig vem av alla varelser som måste styra världen."
9 Den väntade på att Gud skulle gratulera den för dennes svar, men förgäves, ty Han svarade inte.
Spyosu
|
_________________
|
|
| Revenir en haut de page |
|
|
Sainte Wilgeforte
Inscrit le: 17 Juil 2009
Messages: 6071
|
| Posté le: Mer Mar 31, 2010 4:07 pm Sujet du message: |
|
|
| Citation: |
Skapelsens bok
Kapitel VII - « Kärlek »
1 Gud svarade inte varelsen som hade förespråkat de starkas herravälde över de svaga.
2 Han vände sig mot en annan grupp varelser. Det var denna grupp som bestod av människor, de som hade korsat världen. Gud visste att denna grupp trodde sig ha förkastats av Honom. Dessa människor trodde att de inte hade fått några talanger. De trodde sig vara avvikande från skapelsen på grund av sin påstådda underlägsenhet. Men bland dem fanns en människa som bar namnet Oane som, trots att han inte var säker, kunde svaret på frågan som ställdes av Den Högste.
3 Eftersom Oane tvivlade blickade han ofta upp mot stjärnorna och hoppades att han skulle få syn på Gud. Han älskade Gud med äkta kärlek, men visste inte om det var allt livs sanna mening. Han ville ge sitt svar, men hans grupp såg honom som klenmodig och ingen ville låta honom tala. Men Gud var allvetande. Han hade lyssnat när människorna klagade. Men framför allt, Han uppfattade kärleken och tvivlet i Oanes hjärta.
4 Då, från himmeln, kom en ljusstråle och lyste upp Oane. Alla varelser förbluffades och beundrade det milda ljus som lyste upp människan. Då gick de åt sidan och lämnade honom ensam att möta Gud. Han betraktade sin upplysta kropp med nyfiken blick varpå han vände sig mot medlemmarna i sin grupp. För första gången i sitt liv kunde han inte se ringaktning i deras blickar, endast respekt.
5 Och Gud frågade honom: "Och du, den mänsklige, har du inte svaret åt Mig? Jag samlade hela Min skapelse här för att finna det som kan ge rätt svar på Min fråga. Du kom och svarade inte. Så nu kallar Jag dig att göra det!". Då vände Oane, skräckslagen över sin skapares stränga ton, blicken mot Honom och sade tveksamt: "Men O Högste, jag vet inte om mitt svar är rätt…" Och Gud beordrade honom: "Säg mig ditt svar och jag skall upplysa dig!"
6 Då svarade Oane: "Du försäkrade Dig om att Dina varelser skulle få näring av varandra och ge näring åt varandra. Det är nödvändigt att de fördriver och dödar varandra för att nära sig själva. På samma sätt är det nödvändigt för dem själva att kämpa för att försvara sina liv. Men ingen är helt stark, inte heller helt svag. Ingen är alltid högre, ej heller alltid lägre än de andra. Vi är alla lika i livet och vi är alla Dina ödmjuka tjänare. Ty Du är vår skapare."
7 "Därför gav Du talanger åt alla Dina varelser, var och en vackrare än den andra, var och en av dem har en plats i Din skapelse. Deras talanger gör det möjligt för var och en av dem att finna sin plats. Därför finns det ingen varelse Du sätter framför någon annan, O Du Högste. Du älskar oss alla lika mycket på samma sätt och vi måste alla älska Dig i gengäld, ty utan Dig skulle vi inte existera. Du skapade oss när ingenting förpliktigade Dig att göra så och vi måste älska Dig för att tacka Dig för denna gest."
8 "Vi är förvisso förenade genom detta faktum, förvisso underkastade dess lagar, men vårt mål är att sträva mot Dig, Den Evige och Perfekta Anden. Därför är, ur min synvinkel, syftet med att Du skapade livet kärlek." Då sade Gud: "Människa, då du är den enda som har förstått kärlek gör Jag ditt släkte till Mina barn. Då vet du att din arts talang är förmågan att älska Mig och att älska varandra. De andra arterna kan endast älska sig själva."
Spyosu
|
_________________
|
|
| Revenir en haut de page |
|
|
Sainte Wilgeforte
Inscrit le: 17 Juil 2009
Messages: 6071
|
| Posté le: Mer Mar 31, 2010 4:08 pm Sujet du message: |
|
|
| Citation: |
Skapelsens bok
Kapitel VIII - « Beslutet »
1 Alla andra varelser förvånades av Guds beslut att göra människorna till sina barn. De förstod inte kärlek och kunde inte begripa att Den Högste ansåg det vara så viktigt. De började viska med varandra i hopp om att någon av dem skulle kunna förklara detta gudomliga val.
2 Gud riktade sin röst mot dessa varelser som inte hade kunnat svara Honom och sa: "Ni som inte kunde svara på Min fråga och ändå påstod er vara de varelser som Jag tyckte bäst om. Era själar kommer inte längre att tillhöra de högre tingen. De kommer inte längre att gå mot Mig. Och hädanefter så kommer ni att vara människornas undersåtar, er natur kommer endast bestå av det materiella. Jag berövar er språket. Ni kommer att bräka, råma, morra, gnägga, jama eller skälla till tidens slut!"
3 Därefter vände Gud sin röst mot varelsen som hade bejakat de starkas herravälde över de svaga och sa: "Eftersom du är så säker på ditt val så ger Jag dig möjligheten att bevisa det. Din själ kommer att bevaras, men din kropp kommer att vara gjord av skuggor. Så kommer du att leva, ensam, bland människorna, tills dess Jag befriar dig från din sorg. Ingen kommer att se dig, och ingen kommer att kunna nämna dig vid namn, ty Jag har beslutat att Jag inte ska se dig eller nämna dig vid namn."
4 Gud vände sin röst mot Oane och sa: "Jag har gjort din art till Mina barn. Nu gör Jag era själar till Mitt hjärtas. De skiljer sig från de andra arternas själar genom att de hädanefter är de enda som förblir av högre natur, de enda som kommer att sträva mot Min gudomliga perfektion. Jag delar in tiden i sju delar som kallas "Dagar" så att ni var sjunde dag kan samlas för att ära er fader: Mig."
5 "Men du och ditt släkte måste fortfarande arbeta varje dag för att bevara er art. Med undantag för den som Jag inte nämner har jag gjort alla varelser till era undersåtar. Sålunda ska ni ta hand om dessa utan att de uppmuntrar er att göra så. Er förmåga att ta hand om er egen och andra arter ger Jag namnet "Arbete". För att ni aldrig ska glömma att denna förmåga är en gåva från Mig vilken ni får som belöning för Oanes korrekta svar så kommer arbete att vara hårt, svårt, slitande och uttröttande. Sörj inte över det lidande det orsakar er, ty det är en bra och vacker gåva som Jag skänker er."
6 "Så att ni i efterföljande generationer ersätter de vilkas liv är förbi ger Jag er en annan ännu vackrare gåva. Denna kärlek vilken jag väntar från er låter Jag er också rikta mot er själva i par. Gemensam ömhet och begär kommer att vara delarna i denna rena känsla, passande till er blandning av ande och materia. Fortplantning är dess mål. Men endast den kärlek Jag har välsignat kommer att vara tillåten vid denna köttets handling, så att er art kommer att fortsätta i Min kärlek."
7 Därefter så skapade Gud två stjärnor över världen. En strålade av ljus och kallades "Solen". Den andra lyste kallt och fick namnet "Månen". Gud förklarade för Oane: "Se till att er trohet är som ett barns mot sina föräldrar, annars kommer Jag att vara lika sträng som en förälder mot sitt barn. När var och en av er dör så kommer jag att döma dennes själ efter det liv den levde. Solen kommer varje dag att översvämma världen med sitt ljus, det är beviset för Min kärlek till Min skapelse. De av er som jag skickar dit kommer att leva ett lyckligt liv i evighet. Men mellan varje dag kommer månen att ta över. Och de av er som jag sänder dit kommer aldrig mer att uppleva någonting annat än plåga."
Spyosu
|
_________________
|
|
| Revenir en haut de page |
|
|
|
|
Vous ne pouvez pas poster de nouveaux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas répondre aux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas éditer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas supprimer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas voter dans les sondages de ce forum
|
|
FAQ
Rechercher
Liste des Membres
Groupes d'utilisateurs
S'enregistrer
Profil
Se connecter pour vérifier ses messages privés
Connexion
