L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church Index du Forum L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church
Forum RP de l'Eglise Aristotelicienne du jeu en ligne RR
Forum RP for the Aristotelic Church of the RK online game
 
Lien fonctionnel : Le DogmeLien fonctionnel : Le Droit Canon
 FAQFAQ   RechercherRechercher   Liste des MembresListe des Membres   Groupes d'utilisateursGroupes d'utilisateurs   S'enregistrerS'enregistrer 
 ProfilProfil   Se connecter pour vérifier ses messages privésSe connecter pour vérifier ses messages privés   ConnexionConnexion 

Sankt Dwywai

 
Poster un nouveau sujet   Ce sujet est verrouillé; vous ne pouvez pas éditer les messages ou faire de réponses.    L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church Index du Forum -> La Bibliothèque Romaine - The Roman Library - Die Römische Bibliothek - La Biblioteca Romana -> Le Dogme - The Dogma
Voir le sujet précédent :: Voir le sujet suivant  
Auteur Message
Policarpo



Inscrit le: 16 Avr 2013
Messages: 1315

MessagePosté le: Ven Déc 07, 2018 7:01 pm    Sujet du message: Sankt Dwywai Répondre en citant

Citation:
År 1455 när två lärda i Launceston letade igenom dokument i kyrkoarkivet fann de historiska dokument om en anmärkningsvärd kvinna från deras hemstad. Tillsammans lyckades de vaska fram hennes historia från de trasiga pergamenten.

Dwywai den hänryckandes liv

Skydshelgon åt: akrobater, bryggare, epileptiker, bödlar, dödgrävare, spetälska, bibliotekarier, sinnessjuka, bönder, besatta, pyromaner, spontan mänsklig självantändning, fyllerister och byfånar.

INLEDNING

Idag förenas mänskligheten för att fira en storslagen seger i Jahs ministrars sammankomst; denna fest symboliserar vårt eviga minne av Dwywai, en välsignad helig kvinna som räddat så många ölfat från att förstöras. Låt oss, så att säga, smida en krona av ord kring hennes heliga panna och hälsa henne med lovordens mjöd på åminnelsedagen av hennes glädjerika övergång till änglarnas paradis.


HENNES BIOGRAFI

Dwywais barndom

Dwywai föddes i Launceston i Cornwall, England. hennes far Urien, en lokal slaktare, var välkänd för sina våldsamma vredesutbrott. Hennes mor, Nyfein, var en oöverträffat vacker kvinna med långt hår med samma färg som malt mjöl. En angenäm doft av blommande humle kom svävande från hennes fylliga, röda läppar, samma röda nyans som de spottstriter som ödelade vinstockarna. Dwywai avgudade Nyfein och "skuggade"henne ofta genom hembryggeriet och ryckte i hennes långa fläta när hon undrade någonting. Nyfein rådde sina vänner och grannar att dricka öl istället för vatten för dess "hälsas gåva", et råd som Dwywai skulle komma att följa i sin ungdom.

När Dwywai bara var nio år bråkade hennes föräldrar i hennes faders slakteri, och hennes far sågs slå hennes mor med stora stycken oslaktat kött. Flera bybor hörde hur Urien hotade att halshugga sin fru med en köttyxa. Nyfein flydde in i dimman vid Bodmins mosse och sågs aldrig igen. Många fruktade att hon hade ätits upp av Bodmins vålnad. Ryktena sade dock att slaktaren hade följt efter sin fru in i dimman och genomfört sina hot.

Bedrövad över förlusten av sin mor blev Dwywai alltmer benägen att få våldsamma anfall och till och med ofrivilliga svävanden. Hon klättrade i träd under hagelskurar, kastade sig in i brinnande ugnar, och besteg kyrkspiror knastrande av blixtrar och elektriska urladdningar(när hon inte svävade fritt) i dramatiska försök att undfly sin faders skandal, vilken hon kunde lukta* på hans person. När Urien inte längre stod ut med sin dotters närvaro skickade han iväg henne till Tarrant-Kaines kloster i Dorset.


Syster Dwywai och miraklen i Tarrant-Kaines

Dwywai anpassade sig snabbt till livet i Tarrant-Kaines. Hon tog sin tillflykt till bryggeriets tröstande arom, utövandes det yrke hon lärt sig av sin moder. Vid denna tidpunkt förbättrades smaken och kvalitén på klostrets öl väsentligt, som om faten vore välsignade av Jah själv. De troende färdades från hela Dorset till klostret för att smaka denna mirakulösa brygd och klostret kunde försörja sig på bryggeriet. Bryggare över hela England började recitera Dwywais böner i hopp om att få samma resultat:

Jah, välsigna detta skapelsens öl som Du har behagat bringa fram ur kornets sötma: Som kan vara ett välgörande botemedel för den mänskliga rasen: Och en välsignelse genom åkallandet av Ditt heliga namn, som, oavsett vem som dricker det, kan få kroppslig hälsa och ett säkert själens skydd. Genom Christos. Amen.

Somliga av nunnorna ansåg att ölet endast skulle säljas åt vanliga Aristotelier eftersom den var en för rik dryck för deras enkla liv; de drackvatten för att kväva sin törst. Dwywai hävdade att hon kunde känna synd besudla klostrets dricksvatten och manade sina systrar att endast dricka öl, men hennes böner kunde inte övertyga dem. En morgon när hon levererade bandage till sjukrummet såg Dwywai att de sjuka systrarna var de som endast drack vatten. Hon bönföll sjuksystern att servera dem öl istället och systrarna återfick sin hälsa så gott som omedelbart. Vid den tidpunkten ansåg man att det var ett mirakel, men nutida lärda vet att Dwywai räddade oräkneliga från att dö från sjukdomar genom att uppmana dem att endast dricka vatten som upphettas och filtrerats under bryggningen.

Hon lärde sig snabbt att läsa och tillbringade en stor del av sitt liv i skriptoriet, fängslad av de få skrifter klostret ägde. En av de äldre systrarna lärde henne skriva och snart började hon kopiera den eleganta skrift som användes på officiella dokument. Hon började rita grova bilder av Christos, Aristotle och alla helgonen på de oanvända områdena på pergamenten med hjälp av färgat bläck hon gjort av växer och mull. Huvudbiblotikarien uppmuntrade henne, och såsmåningom ombads Dwywai att illustrera altarets manuskript.

Skyddad innanför klostrets murar började Dwywais ande och nerver att lugna ner sig, och hon kände sig lika ren och hoppfull som hon hade gjort innan sin moders försvinnande. Hon växte upp till en vacker kvinna vars godhet tycktes lysa omkring henne. När hon slet på humlefältet sjöng hon tyst för sig själv, pilgrimmer och andra vandrande stannade för att titta på henne. Snart spred sig ryktet om hennes ovanligt stora skönhet och förmåga att brygga öl.


Dwywais matyrskap

I Cornwall letade Urien efter en ny passande och lika vacker hustru som sin förra. I Exter hörde han historien om sin sköna dotter och visste att hon hade fått sin moders utseende. Galen av sina begär reste han till Tarrant-Kaines utan att ta med sig särskilt mycket utöver sin köttyxa, kanske skulle hans dotter stå emot hans närmanden.

Dwywai sådde humlefältet när hon såg honom närma sig. Hon sprang omedelbart till den kalla källaren och gömde sig för honom där, bland de omogna brygderna. När Urien anlände till klostret mötte abbedissan honom vid porten och förvägrade honom tillträde, men hon lovade att leta upp Dwywai och ta henne ur klostret så att hon kunde träffa honom. Klostret genomsöktes noggrant, och det tog flera timmar att hitta systern. Dwywai förklarade sin fruktan för abbedissan som gick med på att hjälpa henne att fly. Trots att hon vanligtvis avstod från bad av rädsla för det orena vattnet så hade hon ingenting emot att låta sig sänkas ned i ett ölfat. Dwywai bars ut ur källaren i fatet som lastades på en pilgrims kärra som snart skulle återvända till Dorchester.

När fatet öppnades i Dorchester upptäcktes Dwywai och pilgrimen överväldigades av lusta vid åsynen av den ölindränkte Dwywai, han högg syndfullt tag i henne. Dwywai överväldigades av en religiös extas och vittnena trodde att hon dog. Under begravningen återhämtade hon sig plötsligt och lyfte upp till kyrkans tak. Prästen beordrade henne att sänka sig, och hon lydde och landade på altaret.

Hon bodde i Dorchester under hela sitt fortsatta liv. När hon nu inte kunde återvända till klostrets skyddande murar återkom barndomens skräck. Doften av synd på hennes grannar var så störande att hon kunde sova på stenar, levitera, tillbringa en lång tid i gravarna, eller till och med omge sig med eld för att undkomma den. Mirakulöst nog så skadade ingen av dessa handlingar henne. Hon rådde bönderna att undvika vatten genom att endast dricka och bada i öl. De accepterade hennes uttalande mer bredvilligt än systrarna i klostret i tron att hon var en underlig gåva från Jah. Byfånarna omvandlades till fyllerister med undantag för två tjockskallar som insisterade på att bada i kokande olja. Dwywai sades kunna omvandla de fattigastes och mest missgynnades badvatten till öl bara genom att röra vid det. Sålunda slapp bönderna att utsättas för förorenat vatten.

Adelsmännen accepterade aldrig hennes extatiska kulvutioner och var bekymrade över hennes självskadliga handlingar. När Dwywai fäste sig själv vid ett kvarnhjul för att släpas runt och genom flodens dy utan att skada sig så hävdade de att hon "vimlade av demoner". En bödel från inkvisitionen tillkallades för att göra slut på hennes epileptiska episoder, och hon grillades levande på en grill. Till och med när han kastade ormar och skorpioner på henne låg hon stilla "som om hon legat i kallt vatten, tackandes och älskandes Jah", sedan utbrast hon, "Jag är redan rostad på ena sidan, om du vill ha mig vällagad så är det dags att vända på mig". Efter att ha legat och fräst på grillen i tio dagar lyckades hon fly utan minsta brännmärke eftersom barn som flytt från brinnande barnhem hade lärt henne att överleva. Lärda anser att det var Dwywai som startade gissling manin i vilken munkar piskar sig själva för att göra sig fria från insekter.

Dwywais reliker

En natt när hon rullade runt i en igenspikad öltunna exploderade syster Dwywai - det första antecknade fallet av spontan mänsklig självantändning. I århundraden har relikjägare gjort anspråk på hennes glödande ben och erbjudit tolv skattkistor mer än för sankta Dymphnas huvud på grund av deras egendomliga vana att sväva bort från auktionsgolvet. Församlingskyrkan Heliga Hasselhoff i Launceston har i sitt valv Dwywais högra underarm ("armen med vilken hon rörde i faten"), vilken är en av deras högs skattade reliker.

_________________
His Excellency the Most Reverend Monsignor Prof. Dr. theol. Policarpo von Wittelsbach
Bishop of Würzburg
Archabbot of the Abbey of Heiligenbronn
Revenir en haut de page
Voir le profil de l'utilisateur Envoyer un message privé
Montrer les messages depuis:   
Poster un nouveau sujet   Ce sujet est verrouillé; vous ne pouvez pas éditer les messages ou faire de réponses.    L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church Index du Forum -> La Bibliothèque Romaine - The Roman Library - Die Römische Bibliothek - La Biblioteca Romana -> Le Dogme - The Dogma Toutes les heures sont au format GMT + 2 Heures
Page 1 sur 1

 
Sauter vers:  
Vous ne pouvez pas poster de nouveaux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas répondre aux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas éditer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas supprimer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas voter dans les sondages de ce forum


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Traduction par : phpBB-fr.com