L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church :: Voir le sujet - [SWE] Hagiografiboken

L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church Index du Forum

L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church
Forum RP de l'Eglise Aristotelicienne du jeu en ligne RR
Forum RP for the Aristotelic Church of the RK online game

FAQ

Rechercher

Liste des Membres

Groupes d'utilisateurs

S'enregistrer

Profil

Se connecter pour vérifier ses messages privés

Connexion

[SWE] Hagiografiboken - De forntida helgonen

L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church Index du Forum -> La Bibliothèque Romaine - The Roman Library - Die Römische Bibliothek - La Biblioteca Romana -> Le Dogme - The Dogma

Voir le sujet précédent :: Voir le sujet suivant

Auteur

Message

Kalixtus
Cardinal

Inscrit le: 24 Fév 2013
Messages: 12878
Localisation: Roma, Palazzo Doria-Pamphilj

Posté le: Jeu Juin 29, 2023 1:17 am Sujet du message: [SWE] Hagiografiboken - De forntida helgonen

Citation:

Hagiografiboken

Bok 1 - Hagiografierna

De forntida helgonen

Anani Mhour (Första historiska filosofen)
Heliga Anastasia
Heliga Andreas Protokletos
Heliga Antiochus (En seleukidisk kungs öde)
Heliga Antonius den Store
Heliga Antonino från Piacenza
Heliga Babila
Heliga Barbara och Monique
Heliga Benedikt (Beskyddare av präster och munkar)
Heliga Bernard
Heliga Bertrand de l'Isle
Heliga Boulasse (Du måste dricka ansvarsfullt och be hängivet)
Heliga Brieuc
Heliga Katarina av Urbino (Italiens beskyddare och konsten att läka)
Heliga Julen
Heliga Clemens (Förste inkvisitor)
Heliga Corentin
Heliga Dominikus
Heliga Dominique (Helgonet som kämpade för kvinnors jämlikhet)
Heliga Dwywai (Den extatiska)
Heliga Franciskus
Heliga Georgios från Lydda
Heliga Giacomo från Rupinaro
Heliga påve Gregorius VII
Heliga Gregorius från Nazianzus
Heliga Guilberte från Walbrughe (kallad La Moche)
Heliga Hildegard från Bingen (Helgon för läkare och örtkunniga)
Heliga Hubertus
Heliga Johannes (Helgon och martyr)
Heliga Jeanne d'Arc
Heliga Hieronymus
Heliga Justinian den Förste
Heliga Latuin
Heliga Lasare från Autun (Beskyddare av soule-spelare)
Heliga Ludvig (Kung av Frankrike)
Heliga Lydia
Heliga Malo
Heliga Marcus (Beskyddare av den mycket lugna republiken och navigatörer)
Heliga Maria från Villeneuve (Väverskornas skyddshelgon)
Heliga Maria Magdalena (Bageri- och konditoris skyddshelgon)
Heliga Martin (Mod, styrka, medkänsla)
Heliga Moderano
Heliga Mungo
Heliga Nikolaus (Barnens vän)
Heliga Nikomachos (Aristoteles son och skyddshelgon för de lemställda)
Heliga Nitouche, ansikte mot bogomilerna.
Heliga Olcovidius
Heliga Origenes (Skyddshelgon för seminarister)
Heliga Orrus Ferrus (Skyddshelgon för gruvarbetare)
Heliga Patern från Vannes
Heliga Patrick (Irlands skyddshelgon)
Heliga Paulus Aurelianus (även känd som Helige Pol Lejonet)
Heliga Polin från Langres
Heliga Possidonio
Heliga Quirico och Giulitta
Heliga Radegund från Poitiers
Heliga Remigius
Heliga Ripolin mot ahrimanismen
Heliga Samson
Heliga Stefanus från Harding
Heliga Tertulliano Apologeta, beskyddare av konkord och Karthago
Heliga Theodule
Heliga Thomas
Heliga Tugdual från Tréguier
Heliga Valentin (Kärlekens skyddshelgon)
Heliga Vincent
Heliga Wilhelm
Heliga Yves (Bretagnes och juristernas skyddshelgon)

_________________

Dernière édition par Kalixtus le Jeu Juin 29, 2023 3:51 am; édité 2 fois

Revenir en haut de page

Kalixtus
Cardinal

Inscrit le: 24 Fév 2013
Messages: 12878
Localisation: Roma, Palazzo Doria-Pamphilj

Posté le: Jeu Juin 29, 2023 3:35 am Sujet du message:

Citation:

Hagiografi över den helige Dwywai

År 1455 när två lärda i Launceston letade igenom dokument i kyrkoarkivet fann de historiska dokument om en anmärkningsvärd kvinna från deras hemstad. Tillsammans lyckades de vaska fram hennes historia från de trasiga pergamenten.

Eposet om den helige Dwywai, kallad Grim

Dwywais barndom.

Dwywai föddes i Launceston i Cornwall, England. hennes far Urien, en lokal slaktare, var välkänd för sina våldsamma vredesutbrott. Hennes mor, Nyfein, var en oöverträffat vacker kvinna med långt hår med samma färg som malt mjöl. En angenäm doft av blommande humle kom svävande från hennes fylliga, röda läppar, samma röda nyans som de spottstriter som ödelade vinstockarna. Dwywai avgudade Nyfein och "skuggade"henne ofta genom hembryggeriet och ryckte i hennes långa fläta när hon undrade någonting. Nyfein rådde sina vänner och grannar att dricka öl istället för vatten för dess "hälsas gåva", et råd som Dwywai skulle komma att följa i sin ungdom.

När Dwywai bara var nio år bråkade hennes föräldrar i hennes faders slakteri, och hennes far sågs slå hennes mor med stora stycken oslaktat kött. Flera bybor hörde hur Urien hotade att halshugga sin fru med en köttyxa. Nyfein flydde in i dimman vid Bodmins mosse och sågs aldrig igen. Många fruktade att hon hade ätits upp av Bodmins vålnad. Ryktena sade dock att slaktaren hade följt efter sin fru in i dimman och genomfört sina hot.

Bedrövad över förlusten av sin mor blev Dwywai alltmer benägen att få våldsamma anfall och till och med ofrivilliga svävanden. Hon klättrade i träd under hagelskurar, kastade sig in i brinnande ugnar, och besteg kyrkspiror knastrande av blixtrar och elektriska urladdningar(när hon inte svävade fritt) i dramatiska försök att undfly sin faders skandal, vilken hon kunde lukta* på hans person. När Urien inte längre stod ut med sin dotters närvaro skickade han iväg henne till Tarrant-Kaines kloster i Dorset.

Syster Dwywai och miraklen i Tarrant-Kaines.

Dwywai anpassade sig snabbt till livet i Tarrant-Kaines. Hon tog sin tillflykt till bryggeriets tröstande arom, utövandes det yrke hon lärt sig av sin moder. Vid denna tidpunkt förbättrades smaken och kvalitén på klostrets öl väsentligt, som om faten vore välsignade av Jah själv. De troende färdades från hela Dorset till klostret för att smaka denna mirakulösa brygd och klostret kunde försörja sig på bryggeriet. Bryggare över hela England började recitera Dwywais böner i hopp om att få samma resultat:

Jah, välsigna detta skapelsens öl som Du har behagat bringa fram ur kornets sötma: Som kan vara ett välgörande botemedel för den mänskliga rasen: Och en välsignelse genom åkallandet av Ditt heliga namn, som, oavsett vem som dricker det, kan få kroppslig hälsa och ett säkert själens skydd. Genom Christos. Amen.

Somliga av nunnorna ansåg att ölet endast skulle säljas åt vanliga Aristotelier eftersom den var en för rik dryck för deras enkla liv; de drackvatten för att kväva sin törst. Dwywai hävdade att hon kunde känna synd besudla klostrets dricksvatten och manade sina systrar att endast dricka öl, men hennes böner kunde inte övertyga dem. En morgon när hon levererade bandage till sjukrummet såg Dwywai att de sjuka systrarna var de som endast drack vatten. Hon bönföll sjuksystern att servera dem öl istället och systrarna återfick sin hälsa så gott som omedelbart. Vid den tidpunkten ansåg man att det var ett mirakel, men nutida lärda vet att Dwywai räddade oräkneliga från att dö från sjukdomar genom att uppmana dem att endast dricka vatten som upphettas och filtrerats under bryggningen.

Hon lärde sig snabbt att läsa och tillbringade en stor del av sitt liv i skriptoriet, fängslad av de få skrifter klostret ägde. En av de äldre systrarna lärde henne skriva och snart började hon kopiera den eleganta skrift som användes på officiella dokument. Hon började rita grova bilder av Christos, Aristotle och alla helgonen på de oanvända områdena på pergamenten med hjälp av färgat bläck hon gjort av växer och mull. Huvudbiblotikarien uppmuntrade henne, och såsmåningom ombads Dwywai att illustrera altarets manuskript.

Skyddad innanför klostrets murar började Dwywais ande och nerver att lugna ner sig, och hon kände sig lika ren och hoppfull som hon hade gjort innan sin moders försvinnande. Hon växte upp till en vacker kvinna vars godhet tycktes lysa omkring henne. När hon slet på humlefältet sjöng hon tyst för sig själv, pilgrimmer och andra vandrande stannade för att titta på henne. Snart spred sig ryktet om hennes ovanligt stora skönhet och förmåga att brygga öl.

I Cornwall letade Urien efter en ny passande och lika vacker hustru som sin förra. I Exter hörde han historien om sin sköna dotter och visste att hon hade fått sin moders utseende. Galen av sina begär reste han till Tarrant-Kaines utan att ta med sig särskilt mycket utöver sin köttyxa, kanske skulle hans dotter stå emot hans närmanden.

Dwywai sådde humlefältet när hon såg honom närma sig. Hon sprang omedelbart till den kalla källaren och gömde sig för honom där, bland de omogna brygderna. När Urien anlände till klostret mötte abbedissan honom vid porten och förvägrade honom tillträde, men hon lovade att leta upp Dwywai och ta henne ur klostret så att hon kunde träffa honom. Klostret genomsöktes noggrant, och det tog flera timmar att hitta systern. Dwywai förklarade sin fruktan för abbedissan som gick med på att hjälpa henne att fly. Trots att hon vanligtvis avstod från bad av rädsla för det orena vattnet så hade hon ingenting emot att låta sig sänkas ned i ett ölfat. Dwywai bars ut ur källaren i fatet som lastades på en pilgrims kärra som snart skulle återvända till Dorchester.

När fatet öppnades i Dorchester upptäcktes Dwywai och pilgrimen överväldigades av lusta vid åsynen av den ölindränkte Dwywai, han högg syndfullt tag i henne. Dwywai överväldigades av en religiös extas och vittnena trodde att hon dog. Under begravningen återhämtade hon sig plötsligt och lyfte upp till kyrkans tak. Prästen beordrade henne att sänka sig, och hon lydde och landade på altaret.

Hon bodde i Dorchester under hela sitt fortsatta liv. När hon nu inte kunde återvända till klostrets skyddande murar återkom barndomens skräck. Doften av synd på hennes grannar var så störande att hon kunde sova på stenar, levitera, tillbringa en lång tid i gravarna, eller till och med omge sig med eld för att undkomma den. Mirakulöst nog så skadade ingen av dessa handlingar henne. Hon rådde bönderna att undvika vatten genom att endast dricka och bada i öl. De accepterade hennes uttalande mer bredvilligt än systrarna i klostret i tron att hon var en underlig gåva från Jah. Byfånarna omvandlades till fyllerister med undantag för två tjockskallar som insisterade på att bada i kokande olja. Dwywai sades kunna omvandla de fattigastes och mest missgynnades badvatten till öl bara genom att röra vid det. Sålunda slapp bönderna att utsättas för förorenat vatten.

Adelsmännen accepterade aldrig hennes extatiska kulvutioner och var bekymrade över hennes självskadliga handlingar. När Dwywai fäste sig själv vid ett kvarnhjul för att släpas runt och genom flodens dy utan att skada sig så hävdade de att hon "vimlade av demoner". En bödel från inkvisitionen tillkallades för att göra slut på hennes epileptiska episoder, och hon grillades levande på en grill. Till och med när han kastade ormar och skorpioner på henne låg hon stilla "som om hon legat i kallt vatten, tackandes och älskandes Jah", sedan utbrast hon, "Jag är redan rostad på ena sidan, om du vill ha mig vällagad så är det dags att vända på mig". Efter att ha legat och fräst på grillen i tio dagar lyckades hon fly utan minsta brännmärke eftersom barn som flytt från brinnande barnhem hade lärt henne att överleva. Lärda anser att det var Dwywai som startade gissling manin i vilken munkar piskar sig själva för att göra sig fria från insekter.

Dwywais reliker.

En natt när hon rullade runt i en igenspikad öltunna exploderade syster Dwywai - det första antecknade fallet av spontan mänsklig självantändning. I århundraden har relikjägare gjort anspråk på hennes glödande ben och erbjudit tolv skattkistor mer än för sankta Dymphnas huvud på grund av deras egendomliga vana att sväva bort från auktionsgolvet. Församlingskyrkan Heliga Hasselhoff i Launceston har i sitt valv Dwywais högra underarm ("armen med vilken hon rörde i faten"), vilken är en av deras högs skattade reliker.

_________________

Revenir en haut de page

Kalixtus
Cardinal

Inscrit le: 24 Fév 2013
Messages: 12878
Localisation: Roma, Palazzo Doria-Pamphilj

Posté le: Jeu Juin 29, 2023 3:48 am Sujet du message:

Citation:

Hagiografi över den heliga Maria Magdalena av Sainte Baum (1266 - ?)

1. Marie-Madeleines ungdom

Maria Magdalena a écrit:

" När jag studerade de omvända trunkeringsintegralerna insåg jag gradvis att det inte räckte med att använda exponentiella variabler för att beräkna klostrets fruktlager. Detta var ett verkligt genombrott för mig!"

2. Marie-Madeleines exil

På hennes femtonde födelsedag så fattade klostrets invånare sitt beslut om Marie Madeleines framtid. Hon kunde inte bli en av deras systrar på grund av den länge dolda avundsjukan mot Marie-Thérèse. Avundsjukan var så stor att systrarna aldrig skulle kunnat acceptera det: Varför skulle hon få avla barn när inte de fick det?
Sålunda beslutade man sig för att förvisa den stackars flickan från klostret. Hon kunde inte föreställa sig att det fanns så mycket hat mot henne. Systrarna ansåg att hon vid 15 års ålder, med de kunskaper hon hade, skulle kunna överleva situationen.

En månlös natt under sommaren år 1281 drevs Marie-Madeleine ut ur klostret av två systrar. Hon tvingades svära en ed om att aldrig berätta varifrån hon kom och att aldrig återvända till klostret om hon inte ville bli offentligt förödmjukad. De två systrarna förde henne på en åsnas rygg till Saint Baumes berg och lämnade henne där med bara åsnan och lite proviant varpå de utan ett ord återvände till klostret.

Maria Magdalena a écrit:

" Rädslan för att möta hat är svårare att bära än ens eget hat. "

Marie-Madeleine första natt ensam i Saint-Baumes bergs skugga far lång och bitter. Följande dag tog hon sig över berget och gick norrut. Det var den enda rikting i vilken hon kunde färdas utan svårigheter.
Efter några dagars vandring anlände hon till den lilla staden Correns. Hon talade med några av stadens invånare i värdshuset, de berättade att Correns herre letade efter en kock. Sålunda begav hon sig till slottet Gibron där hon utan svårigheter fick kontrollen över köket: Hon behövde bara ett par minuter att göra en sallad som livade upp hans nåds smaklökar, det rådde ingen tvekan om vem han skulle anställa.

3. Marie-Madeleines framgång

Hennes ålder hade kunnat vara ett handikapp, men hon kunde anpassa sig själv och blev en viktig person på slottet med hjälp av den matlagningstalang hon fått av sin mor. De sagolika rätterna hon lagade åt sin herre och hans följe gjorde henne mycket populär och nyfikna människor kom varje dag för att smaka på vad Marie-Madeleine lagade.
Hennes herre var glad över att se en sådan folksamling komma och besöka hans slott, men han oroade sig för hur mycket det skulle kosta att tillfredsställa deras hunger. Därför bad hans nåd Marie-Madeleine att skapa en liten paj som skulle vara både billig och god, en paj som skulle bli känd över hela världen så att hans nåd kunde sälja den och tjäna en rejäl hacka.

Eftersom Marie-Madeleine var en matlagningsexpert så tog det henne inte särskilt lång tid att hitta en lösning. Pajen hon skapade var lätt att göra och ekonomisk, men med en underbar smak. Den var formad som en gyllenfärgad snäcka. Pajen blev snart mycket populär och hans nåd gav den namnet «Madeleine» för att ära sin tjänsteflicka.

Maria Magdalena a écrit:

" Som han tittar på mig undrar jag vad han gör med mina madeleinekakor när han är ensam. "(enligt en köksvakt)

4. Marie-Madeleines besvikelse

Allt fler människor kom till Correns för att upptäcka Saint-Baumes Madeleine. Marie-Madeleine lämnade inte köket eftersom hon behövde laga Madeleinepajer, och trots alla pojkar och flickor som hjälpte henne fick hon föga vila: Slottets kock var inte längre någon hemlighet eftersom hennes framgång var vida känd. Men behovet av Marie-Madeleine och hennes önskan att tillfredsställa andra bringade henne ingen lycka. Eftersom hon var den enda som lyckades baka pajen och eftersom hon var beroende av sin herres bredvillighet så stannade hon i Gibrons kök i trettio år.
Under denna tid kunde hon aldrig gå ut, hon fick aldrig nöjet att träffa en enda beundrare av Madeleinepajer utöver värden som kontrollerade kvalitén på hennes arbete, hon kunde aldrig återvända till Saint Maximins kloster för att bevisa för systrarna att hon klarade sig bra, hon träffade aldrig sin mor igen...

Herren av Correns a écrit:

" Maria Magdalena är alldeles för upptagen med att göra madeleines, men du kan vara säker på att hon kommer att ge dig mer information om sitt liv så snart hon har tid. "

Hon bad både till Den Högste och till Aristotle, men bönerna besvarades inte under dessa trettio långa år. Alla kunde hennes namn, men ingen hade sett henne, och de som hade sett hennes ansikte när hon anlände till Correns kunde inte minnas hur hennes ansikte såg ut, så lång tid hade gått sedan hon anställdes i klart dagsljus. Rykten om henne började gå i omlopp, somliga trodde att Marie-Madeleine aldrig hade existerat och att Herren av Correns var en häxa som förhäxade besökarna med sina förgiftade pajer. Det var detta rykte som slutligen bröt Marie-Madeleines isolering. Hennes frånvaro började kosta hennes herre hans rykte, försäljningen av Madeleinepajer började avta: Alla ville se vem som bakade dem. Uppmärksamheten riktades bara mot henne, och inte längre hennes pajer eller herre. Då gav Herren av Correns slutligen efter för trycket och anordnade en presentation.

5. Marie-Madeleines flykt

Den 12:e december år 1311 fylldes slottet Gibrons trädgård av alla de som kom för att närvara vid presentationen av Marie-Madeleine. Marie-Madeleine hade svårt att överkomma skräcken inför sitt möte med sina beundrare, hon behövde be hela natten för att samla tillräckligt mycket styrka för att möta folksamlingen. Hennes herre hade sett hennes oro och posterade vakter utanför köket för att förhindra att hon smet iväg från presentationen. Tveklöst borde han ha låtit henne slippa komma, för nästa dag när hon såg publiken under presentationen överväldigades hon av förfäran: Alla var sjukligt feta! Unga och gamla, män och kvinnor, rika och fattiga, alla hade en deformerad och fet kropp.

Marie-Madeleine förstod plötsligt att detta fenomen hade orsakats av hennes egna Madeleinepajer, glatt gjorda med ett högfetthaltigt smör. Men det var försent att åtgärda det nu: Dessa personer hade ätit för mycket! Hon blev medveten om situationen och lyckades fly från Correns med den fart hon kunde uppbåda och med sina magar fyllda av pajer, gav hennes förföljare upp jakten och talade aldrig mer om Marie-Madeleine.

Gilbert Vésicule a écrit:

" Om jag någonsin fångar henne, ska jag mata henne med min kuk. "(hörd på dagen för Maria Magdalenas flykt)

6. Tyska orderns efterforskningar om Marie-Madeleine

Omkring femtio år senare hörde medlemmar i Tyska ordern talas om denna historia och beslöt sig för att undersöka den närmare. Efter att ha öppnat en undersökning, frågat ut Correns invånare och undersökt slottet Gidrons arkiv, så kom de fram till slutsatsen att den försvunna personen borde beaktas som ett exempel på en Aristotelier. Trots att hon övergavs av systrarna i slottet där hon föddes så klarade hon av att bli känd i hela riket. Inspärrad i sitt kök gjorde hon, i trettio långa år, sitt yttersta för att förse sina beundrare med Madeleinepajer genom det yttersta offret. Hon genomlevde sitt liv för att bringa lycka.

Hon bevisade sin vänskap och självuppoffring genom att hänge sig åt att förbereda sina berömda pajer; bevarande genom att finna medlen att försörja sig på, måttfullhet genom att acceptera sina villkor och lyda sin herre, rättvisa genom att göra så många Madeleinepajer som möjligt för att alla skulle få några, gottfinnande genom att göra vad hon tyckte om (dvs. att baka) och övertygelse genom tron att hennes handling skulle göra världen bättre, och hela denna tid syndade Madeleinepajernas beundrare genom överskridande!
Herren av Correns först av alla: Självisk man eftersom han endast tänkte på sin egen rikedom och en avundsjuk person eftersom han lade beslag på Marie-Madeleines förtjänster. Men beundrarna var inte oskyldiga de heller: Själviska eftersom de bara tänkte på Madeleinepajer och inte på Marie-Madeleine, giriga eftersom de fyllde sig själva med dessa pajer och lustans anhängare eftersom de missbrukade köttets njutning.

Bestraffningarna var i sin helhet: Herren av Correns förlorade sin enda inkomstskälla och prestige och de som missbrukade Madeleinepajerna fyldes med samvetskval och saknad. Den stackars Marie-Madeleine som sett de ödesdigra konsekvenserna av missbruket av hennes skapelse hade reagerat logiskt och sprungit sin väg den dagen. Men hon gav sig inte av utan att lämna någonting bakom sig: det är nödvändigt att veta att hon hade lyckats med att matematiskt teoretisera den teknik hon använde för att förbereda degen till Madeleinepajerna: v = (Im (f *) df / dx) / |f ¦ ². På den tiden hade många snickare i alla kungadömena graverat formeln på åror, ingen vet varför det var nödvändigt att gravera den på åror, men trots detta så är så fallet. När Marie-Madeleine sprang iväg från slottet Gibron försvann dessa åror och formeln glömdes av alla! Ungefär trettio år senare bevittnade somliga ett underligt fenomen: Ett par åror dök (slumpmässigt) upp i huset under natten, och formeln var ingraverad på dem. Endast Aristotle kan ha tillräckligt mycket logik för att begripa och förstå detta fenomen, önskar Herren att Madeleinepajerna kommer tillbaka för att än en gång pröva människorna?

7. Marie-Madeleines grotta

En expedition skickades ut den 24:e april år 1362 för att ta reda på var Marie-Madeleine hade gömt sig. Saint-Baule berget finkammades, och efter flera månaders misslyckat sökande snubblade expeditionen över en isolerad grotta på en diskret brant. I grottan hittade man ett skelett.
De undersökte det en lång stund och lyckades slutligen avgöra att det var en kvinna. Därefter lyckades de, genom att undersöka grottan ytterligare, hitta spår efter ett kök med en kakform som såg ut som en snäcka, identisk med dem som bevarades i Marie-Madeleine avdelningen på Correns museum, samman med en åra med Marie-Madeleines otolkade formel.
Det var en uppenbar slutsats som enkelt och enhälligt drogs. De hade funnit Marie-Madeleines kropp!
Det kommer snart att ha gått ett århundrade sedan årorna återfanns, de bästa matematikerna försöker fortfarande att dechiffrera denna formel.

_________________

Revenir en haut de page

Montrer les messages depuis:

	L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church Index du Forum -> La Bibliothèque Romaine - The Roman Library - Die Römische Bibliothek - La Biblioteca Romana -> Le Dogme - The Dogma	Toutes les heures sont au format GMT + 2 Heures
Page 1 sur 1

Sauter vers:

Vous ne pouvez pas poster de nouveaux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas répondre aux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas éditer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas supprimer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas voter dans les sondages de ce forum