 |
L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church
Forum RP de l'Eglise Aristotelicienne du jeu en ligne RR
Forum RP for the Aristotelic Church of the RK online game
 
|
| Voir le sujet précédent :: Voir le sujet suivant |
| Auteur |
Message |
Kalixtus
Cardinal
Inscrit le: 24 Fév 2013
Messages: 12965
Localisation: Roma, Palazzo Doria-Pamphilj
|
 Posté le: Mer Juin 28, 2023 3:55 am Sujet du message: |
 |
|
| Citation: | 
Kapitel XV
Fördömelse till korsfästelse
Nu förstår ni, mina kära barn, hur jag kan berätta vad som hände sedan. Jag var verkligen där, precis bakom Christos. Mina ögon, mina öron, ja alla mina sinnen var mycket vakna i detta nödläge.
När vi anlänt till prokuratorns kontor tittade han på oss och frågade: "Vem av er är den som kallas Christos?"
Vi båda svarade, utan tvekan: "Det är jag, romare!"
Ja, mina kära barn, jag älskade Christos så mycket att jag önskade ta hans bestraffning i hans ställe, och det var därgör jag försökte ådra mig prokuratorns misstankar... men jag kunde inte mäta mig med mitt påstående: Ponce lät sig inte luras, ty framför sig hade han en stor vacker man och en sorgsen ung rebell. Det var naturligt att han vände sig mot Christos under dessa villkor: "Så, du är den som kallas messias, vägledaren, gudomlighetens spegel? Och du stör stadens ordning?"
"Du sa det, pajas!" svarade Christos.
"Hör här", sa Ponce, "Sedan du kom till Jerusalem så har allting börjat gå åt skogen. Brödet är torrt, grönsakerna vissnar, fisken stinker, och köttet gör en spyfärdig. Allt detta eftersom människorna bara vill lyssna på dig. Dessutom så har du försvagat Roms och vår hedniska religions makt genom att säga dessa dumma, löjliga saker om kärlek och allt annat detta som människor inte borde tro på! Jag har dessutom fått klagomål från den hedniska överprästen; du har tydligen hotat honom! Detta är allt ett vackert problem!"
Christos log innan han svarade: "Ja, jag vet det. Ert imperium är som ett skovelhjul. Varje del har en plats som tilldelats honom vid födseln, och uppnår regelbundet de mål för vilket han skapades. Och ni drar nytta av det genom att kontrollera folket och tvinga dem att arbeta för löjliga löner. Trots det så är jag här, en som bringar sanning; det är inte förvånande att jag utgör ett obehag för er... Jag känner till det så väl. För övrigt: Den första som säger sanningen kommer att dödas."
Då sa Ponce: "Vad, godkänner du inte slaveri? Inte ens när bruket förekommer hos andra folk också?"
"Nej", svarade Christos, "solidaritet måste sträcka sig utanför stadens ramar! Vi är alla människor och i det är vi alla Guds varelser. Av denna anledning är det skamligt att tvinga en vagabond att arbeta i gruvan för mindre än 17 mynt, även om denne kommer från en annan stad. Och att få denne att svettas för att döda en kalv, ko eller gris för mindre än 18 mynt är en skandal!"
Detta gjorde Ponce irriterad... Han sa: "Christos, du kommer att bannlysas. Du är nu fri. Nästa fall: Kramer kontra Kramer. Och glöm inte att frige Bar-Tabac, hans amnesti börjar idag."
Då sa Christos, som hade överraskats av straffet: "Prokurator! Du kan bannlysa mig, men oavsett vilken stad jag befinner mig i så kommer jag att handla på samma sätt, och alltid utgöra samma fara för de överflöd av imperium och republiker som finns i världen."
Ponce var oerhört vred och svarade honom: "Eftersom du anser dig vara så vis, och eftersom jag just nu har halsbränna, så kommer du att korsfästas precis som agitatorerna, och du kommer dessutom att torteras eftersom du har slösat min tid. det var inte nödvändigt att uppsöka mig!"
Då lade prokurator märke till mig, och hyste medlidande för min ungdom och mina tårar. Han vände sig mot en av vakterna och sa: "Jag bryr mig inte om denne, för bara ut honom!"
Christos tog tag i min arm och började viska i mitt öra: "Min kropp kommer att genomgå tusentals tortyrer, men låt inte ditt hjärta genomgå dem. När du ber till Den Högste, offra brödet och vinet till vänskapen, symbol för mitt kött och blod, för att aldrig glömma mitt offer åt er. Visa också ödmjukhet åt de som, genom sin dygdighet, i era ögon kommer att vara ett exempel på den kärlek som betalas till Gud. Det finns ingen vackrare ödmjukhet till Gud än att älska utan att få någonting i gengäld."
De sista orden skreks eftersom några vakter bar iväg med Christos till fängelsehålan och andra grep mig för att slänga ut mig.
|
_________________
 |
|
| Revenir en haut de page |
|
 |
Kalixtus
Cardinal
Inscrit le: 24 Fév 2013
Messages: 12965
Localisation: Roma, Palazzo Doria-Pamphilj
|
| Posté le: Mer Juin 28, 2023 3:56 am Sujet du message: |
|
|
| Citation: |
Kapitel XVI
Hans död och uppstigning till himlen
Det var ett ohyggligt ögonblick! När jag föll på gatan så sparkades och slogs jag av vakterna, men jag var så upprörd över vad jag precis hade sett att jag inte kände hur hårda gatustenarna och vakternas skor var. Christos övertygelse gav mig upplysning, och jag fångade äntligen omfattningen av denna mans historia.
Jag reste mig gråtande och snubblade nedåt gatan, utanatt veta vart jag skulle ta vägen... lösdrivare iakttog mig nyfiket, somliga med medlidande, andra roat. Då hörde jag plötsligt en romersk trumpet... Jag gick instinktivt mot ljudets källa, och mina fötter förde mig ut på ett stort område.
Legionärerna var församlade kring Christos, med Ponce och den hedniska överprästen ridande i spetsen. Det långa tåget vandrade mot de dömdas kulle... En växande folksamling, vars skrik fyllde luften, följde dem. Ingenting kunde stanna följet, inte ens Natchiachias och apostlarnas rop...
Med Christos färdades två andra som också hade dömts till offentlig avrättning; de hette Black och Decker.
Klättringen var smärtsam och uttröttande, speciellt denna varma och mödosamma dag. Solen lyste upp naturen och staden, och täckte allt med ett lager av ljus och spänning. Men det hindrade inte folksamlingen från att gråta över denne mans död. Denne man som de så nyligen börjat älska.
Ponce och den hedniska överprästen, som inte var trötta eftersom de hade ridit, nådde snart kullens topp. När de såg folksamlingen så bestämde de sig för att Christos bestraffning, för att ha stört stadens ordning och predikat mot de ogudaktiga prästernas tro, behövde vara exemplarisk.
Christos piskades av vakterna i mer än en timme, men han gav inte ifrån sig ett enda ljud. Han uthärdade deras värsta piskslag med en lugn och mild utstrålning.
Då hånade torterarna hans tro och förolämpade Gud i hopp om att locka fram hans vrede. Men han svarade dem aldrig, inte ens när de band honom med rep som de spände med taljor i enighet med överprästens önskningar.
Christos förblev lugn inför dessa människors ondska, som om han vore gjord av marmor, ensam i sin sorg, men stödd av sin tro på Gud. Han ansikte hade aldrig varit så vackert som i det ögonblicket. Hans lidande hade passerat och i hans anletsdrag syntes bara djup kärlek och stor inre fred.
Sålunda bestämde sig romarna och hedningarna för att gå vidare till mer allvarliga straff. De beordrade att korsfästelsen skulle ta sin början.
De spikade upp Christos på ett stort träkors som hade rests på kullen. Och Christos syntes där över alla, dominerande de andra människorna... Som ett lamm hade han offrats på den etablerade ordningens altare, eftersom han ifrågasatte tidens samhälle och dess falska värden.
Christos dog efter flera timmars lidande... lidande under vilket han bad till Den Högste och tittade ned på människorna nedan. Det var på kvällen, när luften kallnade och himmeln mörknade, som han släppte iväg sin själ med en suck.
Då kom det en ljusstråle från himmeln, den stack hål på de mörka och hotande molnen och lyste upp Christos kropp. Utan att denna upplysning försvann så började det åska och regna blixtar från himmeln. Blixtarna slog i marken som om de försökte bestraffa den för att den tillåtit att detta skändliga brott hade begåtts... I ett utbrott av elementens våld började ett piskande regn falla, drev bort romarna från kullen och tvättade marken ren från Christos blod; detta blod som man snart kunde ses strömmandes ned från kullen, uppblandat med blod, svett och tårar från andra dömda.
Men efter ett tag lugnade naturen ned sig, regnet upphörde, blixtarna slutade falla, åskans muller tystnade och molnen försvann, övervunna av den växande ljusstrålen som flödade över kullen.
Nu såg vi hur ett moln av änglar dök upp i ljuset. Alla kom ned från himmeln med en underbar skönhet, flygandes med utsökt förnämlighet. De tog Messias, vägledarens och gudomlighetens spegels, kropp och tog med sig den upp i himmeln, på väg till Guds tron. |
_________________
|
|
| Revenir en haut de page |
|
|
|
|
Vous ne pouvez pas poster de nouveaux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas répondre aux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas éditer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas supprimer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas voter dans les sondages de ce forum
|
|
FAQ
Rechercher
Liste des Membres
Groupes d'utilisateurs
S'enregistrer
Profil
Se connecter pour vérifier ses messages privés
Connexion
