 |
L'Eglise Aristotelicienne Romaine The Roman and Aristotelic Church
Forum RP de l'Eglise Aristotelicienne du jeu en ligne RR
Forum RP for the Aristotelic Church of the RK online game
 
|
| Voir le sujet précédent :: Voir le sujet suivant |
| Auteur |
Message |
Kalixtus
Cardinal
Inscrit le: 24 Fév 2013
Messages: 12965
Localisation: Roma, Palazzo Doria-Pamphilj
|
 Posté le: Jeu Juin 29, 2023 2:10 am Sujet du message: [SWE] De dogmatiska referenstexterna - Liturgi och sakrament |
 |
|
| Citation: | 
De dogmatiska referenstexterna
De doktriner av den aristoteliska kyrkan
- Kalendern över helgonens fester
- Syndabekännelsen
- Dopet
- Äktenskapet
- Eteren, prästvigningen, tronbestigningen, konsekreringen och välsignelsen
- Begravningen
|
_________________
Dernière édition par Kalixtus le Jeu Juin 29, 2023 3:12 am; édité 1 fois |
|
| Revenir en haut de page |
|
 |
Kalixtus
Cardinal
Inscrit le: 24 Fév 2013
Messages: 12965
Localisation: Roma, Palazzo Doria-Pamphilj
|
| Posté le: Jeu Juin 29, 2023 3:06 am Sujet du message: |
|
|
| Citation: | 
Den Aristoteliska Begravningen
I) Administration
A) Villkoren
--1) Ha erkänts som död av minst en doktor och en präst. (Man måste vara utplånad)
--2) Vara döpt eller nyligen påbörjat förfarandet vid dop (man måste vara registrerad i Vatikanens filer). Vid begravning så har alltså katekumener rätt att bli behandlade som troende.
--3) Att inte vara ett av undantagen i C.
B) Platsen
För den avlidna troende måste vanligtvis begravningen äga rum i församlingens egen kyrka.
Det är dock tillåtet att troende, såväl som för de som återvänder för att se den hädangångne troendes begravning, att välja att hålla begravningen i en annan kyrka med samtycke från de som har ansvaret för den och att ha informerat församlingsprästen i den avlidnes hemort.
Om den hädangångna dog utanför sin hemorts församling och kroppen inte transporterades dit, och om ingen annan kyrka har valts till begravningen, kommer begravningen att äga rum i den församlingskyrka där döden inträdde.
C) Begränsningarna
Följande måste fråntas kyrklig begravning, om de inte gav några tecken på ånger innan sin död:
1. Ökända avfällingar, hedningar och schismatiker
2. Andra uppenbara syndare, vilka inte kan beviljas den kyrkliga begravningen utan offentlig skandal för trogna.
3. De som begått självmord.
Om det föreligger några tvivel kommer Den Heliga Inkvisitionen att fatta beslutet.
D) Organisatören
Det är hemförsamlingens präst som har uppdraget och skyldigheten att organisera detta sakrament, vid hinder eller om det inte finns någon präst eller diakon kan officianten vara vilken präst som helst som är erkänd av Den Aristoteliska Kyrkan och inte omfattas av några förbud.
Vid begravning av en medlem av prästerskapet, en adelsman eller en viktig person så kan prästen begära att dennes biskop eller en kardinal leder ceremonin.
II) Exempel på ceremoni
| Citation: | Varför begraver vi våra döda?
Människan, skapad av jord och vatten, dras mot jordens centrum. Men vänskapens sanning kommer att lyfta hans hjärta och om han är värdig att ansluta sig till Herren så kommer han inte att falla med sin kropp mot helvetets eldar, utan istället finna sin sanna natur vilken är att stiga mot vår Herre.
1) Början (antingen genom lyftandet av kroppen, eller genom att kistan anländer till kyrkan eller kyrkogården)
Prästen: "Efter att ha sett alla våra ansikten så kan <han> äntligen se ditt, Herre."
De troende: "Herre, vänd inte Ditt ansikte från vår vän."
Prästen: "Efter den vänskap <han> fick och som styrt hans liv får <han> nu den ultimata vänskap som Herren ger."
De troende: "Herre, vänd inte Ditt ansikte från vår vän."
Prästen: "Efter de sorger och tårar som förmörkat <hans> liv kommer nu <hans> väg vara upplyst i evighet."
De troende: "Herre, vänd inte Ditt ansikte från vår vän."
Prästen: "Herre, Du är vårt hopp nu när vår väns kropp försvinner. Giv oss hoppet att se vår vän igen hos Dig för evigt."
Alla: "Amen"
2) I kyrkan eller på kyrkogården
De församlade lägger antingen lite mat eller lite pengar i en videkorg som innehåller en Aristotle medalj och möjligen en gåva från prästen om denne var en vän till den hädangångna (korgens innehåll kommer att delas ut till tiggarna efter ceremonin). När alla har lagt någonting i korgen så kommer någon med en nära relation till den avlidne att ta hand om korgen tills det är dags för Vännernas tecken. Det är oftast samma person som kommer att läsa texten vid Minnets tecken.
Bröder, vi har samlats här i vänskap, som en familj i sorg. Vi bör minnas att Jah minns allt gott vår <bror> gjorde under sitt liv och be Honom att ge vår vän ett gott mottagande.
Ljusets tecken
Under tystnad tänder prästen ljusen kring kistan.
Prästen: "Vänskap är världens ljus, det är lågan som värmer våra hjärtan. Den lyser nu upp vägen till Guds rike åt <den>!"
Trons tecken
Prästen: "<Den>, vi lägger detta Aristoteliska kors på din kista. Detta kors är ett tecken som förenar Aristotle och Christos, det är ett tecken på hälsa och evigt liv åt dig."
Vännernas tecken
En av den hädangångnes vänner frambär vänskapens korg.
Prästen: "<Den>, vi lägger dessa gåvor på din kista, ett tecken på vår vänskap, ett tecken på vår bön, ett tecken från våra hjärtan."
Minnets tecken
"Begravning visar oss många saker:
- Minnet av en Aristotelisk vän som nyligen har lämnat oss. Av en <man> med en unik historia tillsammans med Jah. Som var omgiven av Guds ömhet. Som gjorde bruk av denna ömhet.
Vi är samlade runt <den> för att vara medvetna om det band av kärlek som alltid bundit samman <honom> med Gud, Som binder Gud till var och en av oss.
- Vi kommer alla att dö; vissa tidigt, andra senare, vissa i sin ungdom, andra i sin ålderdom.
Herren varnar oss: "Var redo, var alltid redo, du vet varken vilken dag eller vilken timme". Aristotle vägledde oss och Christos inbjöd oss att följa hans exempel, att finna glädje i att leva åt andra, att älska som de älskade oss.
Vår närvaro här är bön. Vi kallar på Aristotle som mäter vår <broders> synder, och på Christos som medlar åt <honom> hos Herren så att <han> kan ta plats i Hans paradis.
De som vill säga någonting får tala."
Avskedets tecken
Prästen: "Innan vi lämnar detta kapell kommer vi att ta ett sista farväl av vår <broder>. Låt oss med respekt och tillgivenhet överlämna <honom> till Gud med hoppet att återförrenas i Hans närvaro."
Ett ögonblicks tystnad
Låt oss samman med de som gått före oss, och redan lever i Herrens närhet, önska <honom> en lycklig resa.
Jordfästelse på kyrkogården
"Vi lämnar nu åt jorden vår <broders> kropp på denna plats där så många hädangångna i vår familj redan vilar. Tiden har kommit för <honom> att säga "Jag går till Gud."
Detta är ett sorgens ögonblick, men det är nödvändigt, hoppet om att få återförenas med <den> i Jahs närhet kommer att leva kvar i oss.
Vi samlas och tänker på allt vi upplevt samman med <den>."
Tystnad medans kistan sänks ned i graven.
Prästen häller heligt vatten på kistan och säger:
"Detta vatten, minne av ditt dop, påminner oss om att Gud gjorde dig till Sitt barn. Må han ta emot dig idag i Sin fred!"
Prästen kan säga några ord som avslutning och tillkännage en mässa den dagen åt den hädangångna.
Slutet på ceremonin, de närvarande vännerna och familjemedlemmarna kastar en handfull jord i graven när de passerar. |
|
_________________
|
|
| Revenir en haut de page |
|
|
Kalixtus
Cardinal
Inscrit le: 24 Fév 2013
Messages: 12965
Localisation: Roma, Palazzo Doria-Pamphilj
|
| Posté le: Jeu Juin 29, 2023 3:09 am Sujet du message: |
|
|
| Citation: |
Syndabekännelsen
Syndabekännelsen (bikten)
Bikten, från ett enkelt mänskligt perspektiv, renar oss och underlättar försoning med varandra. Genom bikten synar syndaren sina fel, tar ansvar för dem och kan därför börja på nytt med de andra.
Om man är en troende så öppnas en väg till Skaparen genom biktfadern. Man kan kommunicera med helgonen och de troendes gemenskap.
Den Högste kommer att bedöma ens synder om man visar sig själv och ansluter sig till Skaparen. Människan och syndarna är, om man säger så, relaterade. När man talar om människan så var det Den Högste som skapade honom, när man talar om synder så var det människa som är dess källa sedans skapelsens barn upptäckte känslolöshet.
Gör vad du gjorde med den mänskliga naturen ogjort så att vår Skapare räddar själen Han skapade... När du börjar avsky vad du gjorde är det som att det inte finns någonting gott i det du gjort, och ondskan är frånvaro av godhet.
Början på goda gärningar är erkännandet av onda gärningar. Du säger sanningen och du kommer till ljuset.
Botfärdighet
Många av våra synder orsakar ett fel mot en människa. Det är nödvändigt att, om det är möjligt, återställa skadan du gjort (exempelvis genom att lämna tillbaka stulna saker, återupprätta ryktet åt dem som man förtalat, och att ersätta de sår man orsakat). Enkel rätvisa kräver detta. Men utöver detta så sårar synden även den som begår den och försvagar syndaren själv såväl som dennes relation till skapelsen och skapar missnöje hos Den Högste. Absolutionen tar bort synden, men den botar inte oredan synden skapat. Befriad från synden måste syndaren fortfarande återfå full andlig hälsa. Syndaren måste göra någonting för att återställa skadan; syndaren måste "gottgöra" på passande sätt eller "sona" sina synder. Denna gottgörelse kallas även botgöring.
Botgöringen som biktfadern ålägger syndaren måste vara i förhållande till både den personliga situationen för den botfärdige och allvaret i synden. den kan bestå av bön, ett erbjudande, barmhärtighetsverk, hjälpa en granne, frivilligt berövande, offer och speciellt av den botfärdiga acceptansen av botgörelsen.
Man går med på att lida eftersom man skapade lidande, men det får inte glömmas att lidandet inte är dygden.
Botfärdighetens lidande har bara någon mening om vi påminner oss om att om det är smärtsamt för oss så var det också smärtsamt för vårt offer. Oane sa "Sök inte Gud i lidandet, men minns att du har lidit för att tjäna, inte för att förlora."
Absolution eller försoning.
Den troende som känner och erkänner sina fel, som reparerar de skador han skapar, som inser att de är ondskans källa och avsvär sig det av hela sitt hjärta, denne kan få absolution av en biktfader och Den Högste kommer inte att klandra honom ty handlingen är verkligen förlåten. Om syndaren å andra sidan ljög för att få förlåtelse så kommer denne att dömas som tvivelaktig eftersom det smäder ett sakrament.
Kyrkans absolution löser själen från syndernas vikt, men suddar inte ut världsliga synder som är brott mot människornas lag.
Så kan den som begår äktenskapsbrott slippa bli åtalad, genom sitt eget fel endast om den mot vilket det begicks också förlåter det.
Så kan ej brottslingar komma undan från sina skyldigheter mot rättvisan, såvida inte rättvisan tillkännagivit sig färdig med honom.
Å andra sidan finns ingen kraft att någon åtala efter att ha bekänt sina fel endast under bikt, ty bikten är privat med biktfadern som sekreterare åt Den Högste. Biktfadern förbinds av Den Högsta att hålla det hemligt fram till och efter döden.
|
_________________
|
|
| Revenir en haut de page |
|
|
|
|
Vous ne pouvez pas poster de nouveaux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas répondre aux sujets dans ce forum
Vous ne pouvez pas éditer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas supprimer vos messages dans ce forum
Vous ne pouvez pas voter dans les sondages de ce forum
|
|
FAQ
Rechercher
Liste des Membres
Groupes d'utilisateurs
S'enregistrer
Profil
Se connecter pour vérifier ses messages privés
Connexion
